Det är många år sedan jag stickade min första Judit (och beskrivningen finns numer på ravelry). Redan då var halsringningen vid, men jag har använt tröjan så mycket och nästan det enda som syns, eller i alla fall känns är att halsringningen blivit ännu lite vidare och gärna ramlar ner över ena axeln.
Jag minns att jag stickade så långt de 2 härvor Töis jag hade räckte så några restgarner var det ingen idé att leta efter, men jag hittade lite entrådigt garn från Solkustens ullspinneri i liknande färg.
Jag har ”stramat till” halskanter förut, då har jag virkat smygmaskor från avigsidan, i eller i kanten av halskanten. Judit har ingen kant och det blev inte alls snyggt att virka från avigsidan, så efter ett antal försök (med olika grovlek på virknålen) blev det smygmaskor från rätsidan istället. Det blev som en liten dekorkant.
Denna, av mina Judit, har fått ett nytt, och på mej bekvämare, liv. De övriga använder jag också flitigt, det är en härligt enkel modell.
Jag tyckte att halskanten till min 
Så jag tog fram en virknål och virkade en rad smygmaskor på insidan av halskanten. Här gäller det att dra åt lagom mycket, men det är lätt att backa om det blir för löst eller för stramt. Den som är rädd för virknålar borde kunna göra kedjestygn på samma sätt, men det har jag inte testat. 
Såhär blev det efteråt, precis som jag tänkt mej.
När vi kom hem från semestern såg 
men det var några trådar kvar att fästa.
Sedan virkade jag små fodral
till tofsarna, tycker att det verkligen blev snyggt.
Sjalen blev verkligen super,
är så glad att den äntligen blev klar. Kan undra varför det dröjt så, började virka på denna för 
Och tofsarna, 
jag som inte brukar gilla tofsar….
Att det dessutom är en gammal goding som jag 
Dessutom skönt med inbyggd filt när timmen blev sen och solen försvunnit bakom tallarna. 
Eftersom det var så roligt lade jag till lite intarsia i slutet, hoppas jag inte gjort något dumt och fastnar i garntrasslet istället för att göra klart 
vi trivs bra ihop,
