Färdignjutet

Så är den då klar, min The Twigs.

Det har varit så härligt att ha den som långsam njutstickning, även om jag ibland blivit lite otålig och velat göra klart.

Den fick följa med till Öland (där jag var för lite semester och Stickfest på Öland) för fotografering så det blev mycket vind i håret. Våra flesta vandringar gick på Alvaret men där krävdes lite tåligare grejer så dit fick inte denna tröja följa med, några bilder från våra härliga vandringar finns på instagram.

Jag är så nöjd! Vill du följa vår resa (och se vilket garn jag använt) klickar du här och scrollar neråt.

Förberedelser

Jag skall åka på årets nordiska sticksymposium! Äntligen ett sticksymposium för mej, det var verkligen länge sedan sen sist.

Årets nordiska sticksymposium går av stapeln i Finland, närmare bestämt i Kimito som ligger söder om Åbo. Arrangörerna föreslår att vi skall sticka oss ett par Dragfjärdsvantar där handens mönster kan stickas med ”Invisible stranding”, en teknik som jag endast testat men inte fallit för. En av kurserna jag skall gå på symposiet är i just den tekniken så jag har förberett mej genom att sticka mudden på mina vantar för att sticka resten på kursen.

Ostickade tummar

Så sitter jag då här med ett par ostickade tummar,

hur jag än vänder på vantarna har jag tummarna kvar att sticka på mina rosalila tvåändsstickade vantar.

Får glädjas över att vantarna blir fina och att det har varit betydligt värre (och efter ha läst senaste Svenska Garnbladet inser jag att Johanne nog snuvat mej på världsrekordet).

Teststickar, igen

Det är väl ingen som missat att jag bara älskar det Sophie Ochera designar, så när hon sökte teststickare till Djo sweater räckte jag upp handen direkt.

Inspirationen till den färgrika tröjan kommer från den textila formgivaren Elise Djo-Bourgeois mönster och jag älskar ju färg. Plockade direkt fram 2-trådig ull från gömmorna (i originalet är det mohair i mönsterfärgerna, men det hoppar jag över, i denna version av Djo). Bottenfärgen kompletterade jag med en supertunn merinosilk som fyller ut den lite lösa stickfastheten på ett magiskt vis.

Då jag inte kunde bestämma mej för 1:a mönsterfärgen som skall användas i halskanten började jag med en tillfällig uppläggning (som jag så ofta gör ändå). Riktigt rolig stickning!

När det var dags att prova var jag tvungen att sticka halskanten. Efter mycket funderande hit och dit valde jag till slut att göra den i bottenfärgen (bottenfärgen och mönsterfärg 1 är ganska lika i originalet).
Då min ljusa blå hade för dålig kontrast mot den ljusgrå bottenfärgen fick jag göra en ny djupdykning i stashen och såhär ser min färgskala ut, just nu.

Glada sockor

När garnet är vackert behövs inga krusiduller, då stickar jag efter sockan Eva direkt. Numera kan jag beskrivningen utantill och det är perfekt när man bara plockar upp stickningen ur handväskan när det blir någon minut över.

Det vackra garnet är Wooladdicts Footprints färg 3. Jag nystade tom garnet så att det skulle funka i min välanvända Yarncosy (och inte fastna i dragkedjan på min handväska).