Ärmarna till min Hälsingetröja blev verkligen inte bra!
Traditionellt ökade man flera maskor jämnt fördelat över några varv, mellan mönsterrapporterna. Visst ser ärmarna ganska OK ut, men på blev det en katastrof. Jag provade att tvätta den ena ärmen, det blev lite bättre men inte bra. Sedan åkte ärmarna längst ner i stickkorgen.
Nu tar jag fram ärmarna igen, repar upp den ena för att öka på vanligt sätt (under ärmen) och så får vi se.
Att äntligen få sticka den röda randen och se hur mitt färgval funkar har verkligen varit moroten när jag stickat Röda randen.
Efter att jag delade för ärmhål valde jag att sticka var del för sej.
SÅ rolig stickning att den blev svår att släppa, förutom att när jag kommit en bit på framstycke två kom på att jag stickat fel i mönstret på framstycke ett.
Det syns kanske inte så mycket, men det är den rost/gula randen på framstycket till vänster som är fel, jag tycker att den korrekta varianten är snyggare.
Repade snabbt upp och gjorde om,
det känns så bra. Ångrar sällan en upprepning.
Även om koftan nu ser förföriskt färdig ut, 
återstår en hel del arbete ….
Nu har det legat en ensammen Vigg på mitt skrivbord tillräckligt länge.
Det känns skönt att de nu är två.
Dessutom är det perfekt med muddar nu när det är lite kallt med enbart handskar men lite för varmt med vantar på promenaden.
När jag promenerat raskt en stund blir jag varm om händerna, då åker handskarna av.
Att muddarna blev lite olika stora är inte så konstigt, den ena var det första jag stickade i viggmönster (efter provlapparna) sedan har jag hunnit sticka en hel del viggmönster och fått ett lite mer avslappat handlag. Jag brukar ju säga att man skall göra båda parallellt….
Enbart enfärgad slätstickning växer snabbt även om det inte är lika roligt att sticka, men man behöver ju en enkel stickning att vila med emellanåt.
Det blev en I-cord i halsen och jag har gjort några minskningar i sidan så att Enchanted forest inte skall bli SÅ vid.
Upptäckte (efter lite för många varv) att jag inte är så förtjust i utseendet på den vridna resåren,
däremot blir känslan bra och avigsidan snygg. 
Efter moget (?) övervägande repade jag upp resåren och lite till då jag förlängt kroppen lite för mycket. Det är bra att prova då och då och bättre att göra om så att man är nöjd.
Tvåändsstickar man mycket får man rester av Z-tvinnat garn över, då är det bra med ett par restgarnsvantar och det var så Vida föddes.
Jag stickade klart mina vantar för flera år sedan och varje gång de är med på kurs efterfrågas beskrivning. Äntligen har jag samlat ihop mina anteckningar till en stickbar beskrivning som även innehåller en vidare variant än de jag stickade.
Nu ser jag fram emot att se hur Vida blir i andra restgarnsfärger och kanske är det någon som stickar dem i 2 färger. 
Beskrivningen till vanten Vida finns i min Ravelryshop:
