Jag har haft nöjet att delta i årets stickstämma, inte bara som deltagare utan även som lärare. 
Den första kursen jag höll handlade om hur man slipper hacket i ränderna vid varvbytet när man stickar runt (det svarta provet). 
Stickning på lägsta detalj(nörd)nivå. 
Med min bakgrund som ickepedagog är det alltid lika roligt när jag lyckas dela med mej av mina kunskaper (och stickglädje) till andra. Att få diskutera för- och nackdelar med olika lösningar är alltid lika givande.
Nytt namn på kursen skulle kanske kunna vara ränder med hopp är hopplösa…
[box type=”info” border=”full”][/box]
Jag skulle också behöva lära mig det.
”Hopplösa ränder” var en rolig kurs och det var något som jag velat lära mig länge. För att vara en ”icke-pedagog” var du en jättebra pedagog – tycker jag som är en ”pedagog”.
Va! Hur gör man!?
Houps….tydligen inte bara jag som undrar 😉
Jag är iiiiiiiiiinte alls avis ??!! på stickstämman och alla trevliga kurser/workshops…men jag prioriterar semestern i norr just nu….
Visst är det en användbar teknik! Det var en av kurserna jag undervisade i på förra på förra årets Nordiska Sticksymposium i Härnösand och folk brukar alltid bli glada när de upptäcker att det inte är speciellt svårt att unvika de där trista hacken.
Precis, stickning när det är som bäst – lätt och snyggt blir det:-)