Jag har kämpat med min bolero SÅ länge, men det blir bara inte bra. Har haft den som kvartalets UFO två kvartal nu, men det funkar bara inte. Jag har läst, tittat på andras projekt på Ravelry, funderat, mätt, provat och funderat ännu mer.
Nu har jag fått hjälp med beslutet att repa upp, vännen Anna hjälper uppsluppet till att repa upp varenda maska.
Det känns så befriande, projektet har bara gnagt på det dåliga samvetet. Det var roligt att sticka pentagonerna (så det ångrar jag inte), men nu känner jag mig bara så NÖJD! Vad det skall bli av garnet vet jag inte (för garnkombon är super), men kanske nån fin flätkofta kan växa ur bollarna?
Ibland är det bara SÅ SKÖNT att repa upp och bli av med eländet. Repade själv upp hela min resårstickade mudd i fredags kväll (den alldeles för stora jag visade i min blogg häromdagen). Vilken lättnad! Vad är det för garnkombo?
Heja heja. Friskt gjort!
efter att ha läst dina blogposter om boleron, så grävde jag också fram mönstret från mina gömmor. men efter att ha läst om alla problem med mönstret på ravelry, så har jag också lagt det på is:)
och visst är det så att det ibland är väääldigt skönt att repa upp:)
Visst har man ångest innan man drar ut de första varven, men sedan går det lättare och lättare…;-))