Vi kanske blir vänner i alla fall

stickmaskinen och jag.

Har tillbringat ett par härliga dagar tillsammans med vännen Annika i Karins ateljé. Tack Vare Karins fantastiska kunskap och lugn (för att inte tala om falkögon) har vi provat och utforskat en hel del av maskinernas möjligheter.

Annika lyckades, förutom ett antal provlappar sticka 2 par! muddar.

Själv är jag den stolta ägarinnan av ett par maskinstickade sockor med häl och tå formad mha delstickning som förkortade varv heter på maskinstickningsspråk…i alla fall när jag sytt ihop dem.
Vi hann också titta på min (blivande) maskinstickade kappa…några delar skall jag sticka klart för hand, andra skall jag repa upp och göra om. Nu vet jag dessutom hur jag skall ta omhand alla de tappade maskorna som hänger på säkerhetsnålar så att jag slipper se ut som en igelkott. Framför allt har jag ett större självförtroende (och kunskap) i relation till stickmaskinen, vi får se hur vår relation utvecklas.