Efter att ha stickat lösa delar blev det så till slut dags att försöka få ihop dem till en helhet, den helhet som jag än så länge bara haft i huvudet (skissar inte).
Dags för nya tag och nya verktyg – grov virknål.
Först kom löven på plats.
Sedan började jag fylla med mina spetsstickade remsor. Har stärkt dem med stärkspray, men jag tror inte att det gör någon skillnad.
Stickning är långsamhetens konst.
Minst en maska om dagen och metervis av löviga I-cords.
Här kan man undra över varför blogger väljer att vända på just denna bild…stör egentligen mitt ordningssinne, men jag ger mig för överheten…använder tiden till några maskor istället.
Maskor, maskar och nyckelpigor.
Sniglarna njuter tillsammans trots olikheter, eller kanske tack vare.
Det känns befriande att vara klar, i eftermiddag åker jag till länshemslöjdskonsulenterna och lämnar in mitt löv. YEY!
Så himla fint lövet blev! Och roligt 🙂
hihi vad läckert, sniglarna är ju för räliga
Oh vad fint det blev!! Och färdigt precis till Alla Hjärtans dag, det var väl bra. Du har verkligen lagt ner energi på ditt löv!
Åh så fint 🙂 Älskar lövet och alla små invånarna 🙂 VAd stort lövet var, det hade jag inte fattat förut 🙂
Vad fint det blev! =o)
Tänkte precis som Lisa: vad stort lövet var! Har sett bilder hos dig och hos andra men aldrig så att man såg storleken. Kanonfint blev det i alla fall!
så fräckt!
Så fin! Grattis till att du är färdig.
/Matilda
Snyggt löv! Jag har precis gjort mitt färdigt. Det blir inlämnat under nästa vecka.
Vilket underbar löv!
Kram Bea