Jag brukar ju säga att det roligaste stickprojektet är det senast upplagda. Det stämmer verkligen med Paul Klee-koftan, så rolig stickning (och alla andra projekt har prioriterats ner). Samtidigt är det svårt, även om det ser ut som om färgerna blir bra ihop när man håller dem tillsammans blir det inte alltid som tänkt när man stickar.
En provlapp hade kanske varit en bra idé, då kanske jag hade sett att det blev en rand som jag inte gillade.
Repade upp och gjorde om och nu tycker jag att det blev bättre.
Det händer mycket för varje rand och för varje ny färg som läggs till, min första färgplanering håller inte alls. Jag gör nya djupdykningar i lagret av shetlandsgarner och planerar om hela tiden. Jag har verkligen kul!