Vilken pärs

det blev mot slutet, men sent igår kväll maskade jag av sista maskan och fäste trådarna. Det var tur att jag fäst efter hand annars hade jag nog somnat med nålen i handen.

Sockorna är helt galna, stickningen rolig och det är lättare att följa diagrammen än man tror, men jag rekommenderar absolut att man stickar strumporna parallellt.

Vad gäller passformen så sitter de som en smäck kring benen men är lite volymiösa om fötterna, men det kan ju bero på att jag har kraftiga vader och små fötter. Beskrivningen har bara en storlek och det är svårt att veta hur stort det blir innan man är klar.

Fler fiskfjäll

Idag har jag varit iväg och haft en privatlektion i att sticka Estniska fiskfjäll. Jag tycker fortfarande att det är lika roligt att se rutorna växa fram fast jag stickar randigt…det känns nästan magiskt att det är SÅ lätt och blir SÅ fint.

Blir du också intresserad finns det plats kvar på kursen på onsdag, det är bara att höra av sig!

Tummen mitt i handen?

Har äntligen börjat sy ihop mina fårskinnsvantar, men det ser lite konstigt ut och jag undrar om jag satt tummen fel. Min skinnbok är utlånad och min kompis som redan gjort ett par är på Hawaii. Hon har nog inte med sig vantarna men jag har inte lust att göra inbrott hos henne bara för att kika på dem.

Vantarna sitter OK oavsett och det är alldeles för välsytt för att jag skall kunna repa upp utan att förstöra skinnet så nummer två får bli likadan.

Publicerat den
Kategoriserat som Okategoriserade Märkt

Ikapp

Tack vare Stickutmaningen har jag nu två strumpskaft med antydan till häl.

Ångrar som bara den att jag inte stickade strumporna parallellt  nu får jag ju ta mig igenom alla funderingar igen och det har nog blivit mer repa upp än det blivit annars och jag tror säkert att jag gjort olika lösningar på de båda sockorna.

Att sticka spegelvänt efter beskrivningen har krävt sin kvinna, men nu är det bara resten kvar, men det gäller att ligga i, februari är ju så kort….