Vi har precis haft en praktikvecka. Vad man vill göra på praktiken får man, i princip, välja själv, men man får också fixa platsen själv. Jag har haft lyckan att få tillbringa hela veckan på trikålabbet på Textilhögskolan i Borås (det finns även väv-, färgnings-, tryck-, konfektions- och ett litet garnlabb). De textila utbildningarna där har en helt annan inriktning och mer teknisk inriktning än vi har på HV och även om jag aldrig skulle släppa hantverket och handstickningen så tycker jag att textilingenjör låter som ett passande yrke, lite sent att upptäcka det nu kan jag tycka.
På trikålabbet har man en variant av handstickningsmaskiner som, vad jag förstår är relativt oflexibla och det är där eleverna börjar. När jag började prata om handstickning var det dessa maskiner alla trodde att jag pratade om. Jag såg inga stickor och ingen av teknikerna på labbet kan hantera sådana, kanske får eleverna handsticka, jag är osäker.Sedan har man ett stort antal Silver Reed maskiner (alla elektroniska med dataprogram och resårbädd) där man jobbar med mer experimentell stickning. Man är mer inriktad på att skapa ett material till skillnad från oss på HV där vi är mer inriktade på att skapa ett plagg på ett mer traditionellt sätt.Det man framför allt har är stora trikåmaskiner för rundstickningoch flatbäddsmaskiner som styrs av avancerade datorprogram.Vantstickningsmaskin, det tog under 8 minuter att sticka en tunnstickad fingervante.Nu vet jag hur en varpstickningsmaskin ser ut.Eleverna har stora möjligheter att få fram det material de önskar i sitt arbete oavsett om de jobbar med design av kläder eller mer tekniska material. Jag fick vara med och lyssna på deras krav och samtal med teknikerna för att sedan se hur materialet blev, så spännande. Har de inte tid att skapa själva finns det en hel del uppstickat att botanisera bland,och massor av olika prover.Garnlagret är stort och innehåller givetvis vanliga material som ull, lin, bomull, polyester, polyamid, viskos men även monofilament, dynema, kolfiber, konduktiva material, olika metaller etc, etc….På vantstickningsmaskinen stickas vantarna från fingrarna och neråt, här en halvstickad fingervante med konduktiv tumme.Jag har fått med mej ett par måttstickade, det blev en hel del petande i dataprogrammet, vantar hem (med riktig tumkil), nu skall jag bara fästa tråden (det är bara en tråd att fästa!) och tvätta dem. Jag fick välja färg själv :-).
7 kommentarer
Kommentarer är stängda.
Wow, vad spännande! Textilingenjör låter som ett yrke som det står ”Maria” på!
Eller hur! Önskar att jag vore ”ett par” år yngre 🙂
Hej och Välkommen hem!
A. Jag hoppas få se vantarna du fick med hem!
B. Kollade du mönsterstickning på maskinerna? Har du med dig ett prov? Närbilder?
Spännande! Bara en tråd att fästa?! Fäster maskinen de andra ändarna då eller för det borde ju åtminstone bli två ändar i allt stickat (och en halv miljon om man stickat fingervantar för hand)
Han stickar in och skär av (lite slarvigt kanske) alla trådar utan den sista….jätteduktigt eller hur! 🙂
Låter som en kul och lärorik vecka.
Det var den verkligen, och inspirerande!