Givetvis fortsatte jag att montera det charmiga fåret Dougal.
På med horn,
lite broderi gjorde susen, nu fick han en personlighet, men ack så naken.
Att virka ”ull” var lite trögt och tråkigt och plötsligt blev Dougal the EYF ram bortglömd, halvnaken i sin fina påse.
Upphittad häromdagen. Nu fullullad och fick följa med på promenad för att känna på 
blomsterprakten i omgivningen.
Dougal är supertrevlig,
vi trivs bra ihop,
han är så charmig.
Nu hänger han mest på mitt skrivbord.
Jag är inte världens största virkare, men ibland faller jag pladask som för 
