Vilken pärs

det blev mot slutet, men sent igår kväll maskade jag av sista maskan och fäste trådarna. Det var tur att jag fäst efter hand annars hade jag nog somnat med nålen i handen.

Sockorna är helt galna, stickningen rolig och det är lättare att följa diagrammen än man tror, men jag rekommenderar absolut att man stickar strumporna parallellt.

Vad gäller passformen så sitter de som en smäck kring benen men är lite volymiösa om fötterna, men det kan ju bero på att jag har kraftiga vader och små fötter. Beskrivningen har bara en storlek och det är svårt att veta hur stort det blir innan man är klar.

Ikapp

Tack vare Stickutmaningen har jag nu två strumpskaft med antydan till häl.

Ångrar som bara den att jag inte stickade strumporna parallellt  nu får jag ju ta mig igenom alla funderingar igen och det har nog blivit mer repa upp än det blivit annars och jag tror säkert att jag gjort olika lösningar på de båda sockorna.

Att sticka spegelvänt efter beskrivningen har krävt sin kvinna, men nu är det bara resten kvar, men det gäller att ligga i, februari är ju så kort….

Stickutmaningen fortsätter

även i februari. Denna månad är det sockstickning som gäller.

Låter kanske inte så utmanande när man stickat massor av sockor, men jag har hittat ett klar utmanande projekt – att färdigställa mina Maple Swirl Socks.

Det är vid sådana här tillfällen man hatar sej själv för att man inte stickar båda sockorna parallellt ..jag har inte den minsta aning om vad jag gjorde då.

Men jag har i alla fall provat och såhär långt sitter de som en smäck, nu gäller det bara att plocka upp den tappade tråden som vilat i 5 år!

Strumplikt?

Om det är likt en strumpa eller inte vet jag inte, men jag tycker att man kan se att det är ett strumpskaft (som faktiskt går om min vad) och något fotliknande.

Mer snurrig stickning

Koncentrerade stickstunder har gjort att mina Maple Swirl-strumpor numer i alla fall ser ut att ha ett skaft (i alla fall om man har lite fantasi). Klart annorlunda, men kul stickning!