Häromdagen hade stickvännen Anna och jag totala orgier i färg.
Vi målade garn över högt och lågt och att vi hade kul ses lätt av resultatet. 
Jag färgade även fibrer, Jacobull inhandlad på Spinspiration. 
Att fotografera fibrer verkar ännu svårare än att fotografera garn och få fram en färg som över huvud taget liknar verkligheten. Ser i alla fall fram emot att få spinna av det och se hur det blir spunnet. Har trots inställda kurser äntligen kommit igång att spinna. Lösningen blev privatlektioner och det funkar jättebra.
I början såg det mest ut såhär, men nu blir det mer garnaktigt. 
Jag har spunnit lite av ullen från Korpina (så heter fåret som burit ullen) som jag träffade i Värmland i somras och tvinnat den tvåtrådigt. Spinner ullen otvättad och okardad så det får bli som det blir, lite vilt garn. 
Har även fått lära mig att karda och även det går bättre och bättre…Ullen är en ljus, nästan vit ull som jag köpte i samband med stickstämman på gotland för några år sedan. 
Här har jag kedjetvinnat den. 
Att spinna från topsband känns nästan som fusk när man kämpat med att karda, men det känns samtidigt skönt då kardandet är ganska tungt och tar tid. 
Att kedjetvinna är inte lätt, ibland blir det extra effekt utan att jag planerat det. 
Just nu spinner jag svartvitt garn från 
Corriedaleull som jag inhandlade från Gudruns ullbod på Syfestivalen. Det skall bli spännande och se om det blir som jag tror när jag stickar garnet…är rädd att jag övertvinnar en del.
Här hänger mina första härvor på tork. Ikväll skall jag ha min 3:e spinnlektion:-).Hade en helt underbar kväll med vännen K.
Hon visade och hjälpte mig att komma igång att spinna Korpinas vackra ull. 
Spinner ullen otvättad och okardad (enligt fårägarens råd) och det känns verkligen som om den vill bli spunnen så. 
Det känns mycket lättare än den merinoull jag tidigar testat på egen hand. Om det blir som det ”ska” bryr jag mig inte om. JAG GÖR TRÅD!
Igår var det lammens dag på Överjärva gård. Det var härligt att få se så mycket blivande garn skutta runt i backarna.
Mer garn var på gång när Svea spinnargille visade upp spånad på olika sländor och spinnrockar, en spinnrock var tom elektrisk. Fler bilder finns på mannens blog och fler finns här.
Titta vilken vacker härvel! 
Den är en gåva från rara Thea och den har varit hennes mors. Är det kanske en fästmansgåva? Tillverkad 1865 är den i alla fall. Kugghjulet är tyvärr trasigt, så vad jag tror har varit ett räkneverk funkar inte längre, men vad gör väl det.
Även spinnrocken från 1887 har varit Theas mammas.
Thea själv har aldrig spunnit på den och ångrar själv att hon en gång fick för sig att börja måla spinnrocken vit. Målningen slutfördes aldrig så man kan på några ställen se vilka vackra färger den har haft. Jag hoppas att jag kanske kan få hjälp av mina spinnande kompisar att få spinnrocken användbar och går det att ta bort den vita färgen vore det ännu bättre (det vore i alla fall roligt att kunna läsa den målade texten). Samtidigt är den fult målade vita färgen en del av spinnrockens historia.
Detta är 
