Efter att ha stickat lösa delar blev det så till slut dags att försöka få ihop dem till en helhet, den helhet som jag än så länge bara haft i huvudet (skissar inte).
Dags för nya tag och nya verktyg – grov virknål.
Först kom löven på plats.
Sedan började jag fylla med mina spetsstickade remsor. Har stärkt dem med stärkspray, men jag tror inte att det gör någon skillnad.
Stickning är långsamhetens konst.
Minst en maska om dagen och metervis av löviga I-cords.
Här kan man undra över varför blogger väljer att vända på just denna bild…stör egentligen mitt ordningssinne, men jag ger mig för överheten…använder tiden till några maskor istället.
Maskor, maskar och nyckelpigor.
Sniglarna njuter tillsammans trots olikheter, eller kanske tack vare.
Det känns befriande att vara klar, i eftermiddag åker jag till länshemslöjdskonsulenterna och lämnar in mitt löv. YEY!
