Etikett: Sticksymposium

Utflyktsdagen blev inte riktigt som tänkt.

Först besökte vi Noldemuseet, trädgården var supervacker men huset tungt och klumpigt, hans grafik var i vissa delar fantastisk, oljorna däremot inte riktigt min smak.

Sedan hamnade bussen på sned vilket gjorde att vi fick hoppa över slussarna och istället promenera en bra bit.

Hos Hanne i Höjer stärkte vi oss med ”en lille” medan hon berättade om sin verksamhet och avslutade med lugnande inköp.

För mej blev det fina knappar (speciellt tre träcitroner som måste få något speciellt att sitta i) och ett halvgrovt silkesgarn som jag skall prova att tvåändssticka i (det är inte Z-tvinnat, men jag tänker prova ändå).

Man kan givetvis virka på ett sticksymposium.

En dag virkade jag tillsammans med Sidsel Sangild. Det var kul att träffa henne då jag haft hennes virkhäfte 3-d haekling i bokhyllan ett tag men inte hunnit provvirka något ur det.

Jag virkade en blomma som skulle kunnat bli ett halsrör (det lila på bilden) om jag haft mer garn, lärde mej en ny och bra uppläggning och lite smått och gott, men jag fick mer virksug efter att ha klämt på hennes grejer.

Halskragen tillexempel…samma teknik som mormors grytlappar men på annat sätt.

På Helenas workshop fick vi provsmaka en del av Garnindköpsforeningens annorlunda garner.

Där fans crepegarner (både S och Z-tvinnade) reflexgarner, Glow-in-the-dark-garner, metallgarner, uretan-garner och massor av andra ovanliga material. Det var himla kul att få höra om, se och till och med provsticka i garner som det annars är lite svårt att komma åt. För att köpa föreningens garner måste man vara medlem, men man kan ju gå ihop några stycken…..

Att detta är stickat i ränder kan man inte tro, vinkeleffekten kommer först när man tvättar det stickade materialet.

Jag fastnade för det självlysande garnet och stickade mej en Icord.

Numer vet familjen var jag är även om jag släcker lyset.

Ett nordiskt sticksymposium är ju så mycket mer än de kurser, workshops, föredrag och utflykter man deltar i, det är härliga möten med andra stickerskor, gamla vänskaper och nya, glada skratt, massor av stickning och inspiration. Det är ändå kurserna man pratar mest om innan och efter, det är också de som fastnar på bild.

En av workshopsen jag deltog i handlade om innovativa metoder att utveckla mönster och ledare var Katrina i Geil från Färöarna (sorry för den dåliga bilden, men hon var så i farten hela tiden:-)).

Vi utgick från ett traditionellt Färöiskt mönster och lade till och tog bort, adderade färg och struktur.

Det var otroligt spännande och inspirerande att se hur bara en eller några få maskors förändring inverkade på mönstret.

Först tyckte vi väl att det var onödigt att sticka, det tar ju faktiskt en hel del tid att handsticka, men det hände massor även där.

Katrina rekommenderar dessutom att man handstickar mönstret för att känna dem i kroppen. Lät lite konstigt först, men för mej har det nog med stickbarhet att göra – vissa mönster är faktiskt inte lika trevliga att sticka som andra.

Strukturmönstren missade jag att fotografera, men flerfärgsmönstren inspirerade kanske mer.

Här är min mönsterutveckling i flerfärg, strukturmönstren är inte färdigstickade.