Stickar, precis som jag ordinerar, oftast 1 varv tvåändsstickning om dagen, ibland blir det fler.
Helt plötsligt är tumkilen på mina tvåändsstickade vantar i självrandande garn klar. Tycker fortfarande tumkilen med livslinjeökningar ser konstig ut när jag stickar den, men den sitter så bra på handen.
Mönstret på handryggen växer givetvis också och det självrandande garnet blir så fint (färgerna är ännu finare i verkligheten).
Det är riktigt roligt att se hur det självrandande garnet beter sig i mina tvåändsstickade vantar.
Stickar, som oftast, vantarna parallellt och har kommit så långt att det är dags att välja vilken tumkil jag skall sticka. Frågan är inte om utan vilken.
Jag har tvåändsstickat vantar i självrandande garn tidigare. Dessa vantar är stickade i ett självrandande S-tvinnat garn från Ullcentrum och ett enfärgat blått Z-tvinnat garn (från Wåhlstedts tror jag). Det självrandande garnet byter färg ganska långsamt vilket gör att vantarna blir ganska olika. Mönstret till vanten har Karin Kahnlund gjort.
Dessa vantar är stickade i ett självrandande S-tvinnat garn från Ullcentrum, 2 trådar av samma färgställning. Det självrandande garnet byter färg ganska långsamt vilket gör att vantarna blir ganska olika. Mönstret till vanten har Anne-Maj Ling gjort.
Jag brukar alltid ha ett tvåändsstickningsprojekt på gång, speciellt när jag har en kurs på gång (annars blir jag så avundssjuk på kursdeltagarna).
När jag hittade Cindercillas handfärgade självrandande Z-tvinnade garn på syfestivalen lade jag upp till ett par vantar med krokmaskmönster direkt (och glömde att jag precis startat ett par andra vantar, men de får vänta).
