Nu var det dags att börja väva på riktigt, så kul.
Ända tills varpen gick av. Det svarta garnet var inte det bästa, 1-trådigt lingarn som både luddade och gick av.
Men då fick jag lära mej hur man hanterar trasiga varptrådar, inte så dramatiskt på ett såhär smalt band.
Så spännande att det lätt går att variera mönstret beroende på hur många gånger och åt vilket håll man vrider brickorna. Tror att det är svårare att vara konsekvent.
Gjorde nya brickor till nästa band, denna gång ännu mindre (6 centimeter), intressant att testa vad som känns bra i handen.
Tydligen var jag överinspirerad när jag varpade, det blev trådar över.
Jag är så glad över bandvävstolen jag fått låna, kan sitta var jag vill och väva. 
På detta band blev jag ännu mer modig och flippade, vände och vred på brickorna för att skapa nya mönster. Känns skönt att leka och testa utan att det spelar någon roll om det blir bra eller dåligt. Ibland lyckades jag till och med vända på bandet, så att rätsidan kom neråt, samtidigt är det ju bara en smaksak vilket som är fram och bak. Ibland blev båda sidorna snygga.
Då det är flera dagar till nästa kursmoment ville jag försöka göra ett riktigt band med konsekvent mönster emellan. 
Det blev tom två varpar.