Värsta födelsedagspresenten trodde jag att det var när jag chockad öppnade brevet, men det var lyckligtvis ett ”varuprov”. ”Garnet” är vidarebefordrat till stickvännen J’s dotter som nog tar hand om det på ett mycket bättre sätt än undertecknad.
Kategori: Okategoriserade
Maskinstickningen är inte död
Maskinstickningen är inte död även om jag plockat undan maskinen ett tag. Bakstycket till kappan är klart och ser ganska OK ut (fick sticka de sista varven för hand).
Har även delar av två framstycken där jag måste bestämma om jag skall:
- Repa upp helt eller delar.
- Brodera i på några ställen.
- Försöka få tillbaka stycket i maskinen och försöka hitta tillbaka i mönstret vilket inte verkar helt lätt eller sticka resten för hand.
- Sedan finns det en hel del tappade maskor att fästa upp.
Fortsättning följer…
Hur fel kan det bli?
När man stickar på maskin är det mycket att hålla reda på och svårt att se om det blir som man tänkt då man endast ser arbetets baksida.
Pga för lång tid mellan provlappsstickning och dåliga (inga) anteckningar har jag lyckats sticka mönstret tvärt om (jämför med provlappen)…ser iofs ganska OK ut, men INTE som jag tänkt mig. Gör om, gör rätt!
Efter 8 försök har jag inte en maska i maskinen (har gjort ett stort antal ”alternativa” försök som inte ens är värda att beskriva) och ett halvt bakstycke stickat tvärt om, men skam den som ger sig.
Maskinstickad kappa
Inspirerad av bla M har jag länge funderat på och pratat om att sticka en kappa i fair isle-teknik och på min handstickningsmaskin.
Jag började provsticka redan i somras och när jag provstickade blev det många lappar:
- Först gällde det att få ihop ett flerfärgsmönster jag gillade (blå/vita lappar).
- Sedan en bra sickfasthet (grön/lila lappar).
- Till sist en färgställning (grå/vit/svart). Kappan kommer bli svart/vit/grå men med lite förändrad randning.
Nu är det bara att räkna ut hur jag skall sticka….
Vänner i nöden
Hjältar är äldsta dottern som åkte iväg till Rehband och köpte tumstöd
och KM som åkte till posten och hämtade paketet med reaböcker från Interweave som så lämpligt dök upp som tröst.
Hoppas bara tummen är pigg tills jag skall åka på stickretreat i oktober…men tills dess är det ju nästan 1 månad.