Nu börjar den likna en kofta, även om det ”lilla” sista tar tid.
Första ärmen är i alla fall isydd, idag ger jag mej i kast med den andra, sedan är det bara att sy ner alla klippkanter. Segt men samtidigt njutningsfyllt…samtidigt börjar jag känna lite separationsångest, detta är ett projekt jag burit med mej länge.