Ett nordiskt sticksymposium är ju så mycket mer än de kurser, workshops, föredrag och utflykter man deltar i, det är härliga möten med andra stickerskor, gamla vänskaper och nya, glada skratt, massor av stickning och inspiration. Det är ändå kurserna man pratar mest om innan och efter, det är också de som fastnar på bild.
En av workshopsen jag deltog i handlade om innovativa metoder att utveckla mönster och ledare var Katrina i Geil från Färöarna (sorry för den dåliga bilden, men hon var så i farten hela tiden:-)).
Vi utgick från ett traditionellt Färöiskt mönster och lade till och tog bort, adderade färg och struktur.
Det var otroligt spännande och inspirerande att se hur bara en eller några få maskors förändring inverkade på mönstret.
Först tyckte vi väl att det var onödigt att sticka, det tar ju faktiskt en hel del tid att handsticka, men det hände massor även där.
Katrina rekommenderar dessutom att man handstickar mönstret för att känna dem i kroppen. Lät lite konstigt först, men för mej har det nog med stickbarhet att göra – vissa mönster är faktiskt inte lika trevliga att sticka som andra.
Strukturmönstren missade jag att fotografera, men flerfärgsmönstren inspirerade kanske mer.
Här är min mönsterutveckling i flerfärg, strukturmönstren är inte färdigstickade.
Fantastiskt!