Tröjan Enkelheten var verkligen en perfekt stickning att ha med på resan.
Runt, runt på tunna stickor avbrutet av att jag då & då tunnade ut det något ojämna entrådiga garnet Swen (som jag trodde innehöll jämtlandsull och gotland, men det är ull från svea och gotland) från Yarns & barns.
Något tradig stickning (kanske dumt att ha 2 väldigt enkla projekt med på semestern) men jag blir alltid peppad av den vackra markören.
Redan innan räknade jag ut att det inte skulle bli så mycket sticktid på min semester på Yttre Hebriderna (Ull och vandring med Red fox travel). För ovanlighets skull behärskade jag mig och tog endast med totalt 4 projekt inklusive mina handväsksockor. Mest stickade jag på min Cumulus, tänkte att detta skulle vara ett enkelt och lätt projekt att sticka (kanske inte helt optimal i bussen då det var två tunna trådar att hålla ordning på). Redan innan stickade jag oket med alla ökningar utmed ringningen.
Garnet jag stickar i är supertunt (+600m/50g) och växtfärgat. Jag stickar i 2 olika färger färgat med indigo och garnet kommer från Aurinkokehrä. Garnet inköptes på sticksymposiet i Finland och jag inspirerades av en tröja jag såg uppstickad.
Jag kom ganska långt innan hälften av garnet var uppstickat.
Jag gjorde klart det sista när jag kom hem igår. Är lite orolig för att tröjan kan bli kort, den är nästan omöjlig att prova. Och nej jag tvättade inte någon provlapp innan, kände att detta luftiga och lätta material skulle bete sig helt annorlunda i en hel tröja än i en provlapp. Men jag har en hel del garn över (tröjan väger endast 160 gram just nu) och kan förlänga den beroende på vad som händer när jag tvättat upp den.
Tidigt i våras utmanade Andrea Mowry till att spinna med långa drag i 100 dagar.
Jag hade inte spunnit på detta sätt tidigare, bara hört talas om tekniken så jag började med Youtube och någon grå kardad ull jag hittade i skåpet. Det var inte någon rolig ull att spinna (gissar att den var tänkt till tovning), men jag fokuserade mer på känslan i handen än resultatet.
Letade vidare i skåpet och hittade kardad Ull blandad med lin som jag fortsatte spinna på, inte heller detta blev något roligt garn, mer beroende på fibern (som säkerligen också är tänkt till tovning och jag gav bort det jag inte orkade spinna upp ull till en tovare) för garnet börjar ser ganska ok ut, särskilt om man jämför med den 1:a härvan men känslan är klart raspig.
Sedan hittade jag 3* 100g flerfärgad kardad ull (vad jag förstått så passar just kardad ull bra att spinna med långa drag) från Åddebo ull som jag haft i skåpet i många år. Jag minns inte hur jag valde, men det ser ut som om jag valt 1 gulaktig, 1 blåaktig och 1 rödaktig.
Det var spännande att öppna de olika kardfloren, för att hålla isär dem gav jag dem namnen A, B, C. Då 100 g garn inte räcker till något speciellt beslöt jag att blanda de 3 kardfloren. Jag delade varje kardflor i 4 ganska lika bitar som jag sedan spann var för sig (25 g är ganska lagom att spinna tycker jag) och tvinna ihop dem enligt följande A+A, A+B, A+C, B+B, B+C, C+C.
Resultatet blev 6 härvor á 50g, 4 ganska lika och 2 som skiljer sig i färg (det är B som sticker ut). Det var intressant att se att de olika färgerna på ullen tog mer plats än andra. Grovleken varierar mellan 180 m/100 g och 270 m/100 g med ett snitt på 240 m /100g. Får fundera på vad jag kan använda det till. Kanske som mönsterfärg i en Kaleidoscope?
Hade jag bara spunnit dem var för sig hade det sett ut såhär A, B, C. Övningen har gett mej en helt ny känsla för hur ullen beter sig och tvinnar sig till garn, klart nyttigt. Jag är långt ifrån duktig på att spinna med långa drag (heller) men det har varit klart roligt att testa tekniken och jag kan klart se en utveckling från det första jag spann till det sista. Känns också bra att ha spunnit upp lite av den ull jag inköpte förra gången jag försökte börja spinna.
T-shirten i det färgglada självrandande garnet var perfekt sommarstickning för mej.
Den har varit kravlös och passat bra när vi flängt lite hit och dit.
En glad T-shirt, perfekt på sommarpromenaden i typiskt svenskt sommarväder.
Jag har stickat utan beskrivning och provat mej fram, det funkar det också.
Passformen blev helt OK.
Jag är verkligen så nöjd med min Djo Sweater.
Så rolig att sticka och jag blir så glad när jag tar den på.
Ser fram emot lite svalare dagar när jag kan använda den också.
Det är Sophie Ochera som designat.
Jag har stickat i 2-trådig ull (plus en tunn lace tillsammans med bottenfärgen) istället för mohair som föreslås i beskrivningen. Jag fick inte riktigt till stickfastheten i beskrivningen, men det blev bra ändå.
Beskrivningen släpps idag.
