Åsa Hatun skapar mycket vackert av Färöisk ull, hon både spinner och tovar.
Vi fick prova olika traditionella Färöiska verktyg; 
topptyngd slända, 
skottrock 
och svensk (lite omgjord) spolmaskin(!).
Det var roligt att testa de olika verktygen och den härliga ullen som vi spann både okardad och kardad. De Färöiska fåren ger en speciell ull med både bottenull och täckull, dessa måste separeras innan kardning och spinning vilket gör ullen mer svårsarbetad på spinneri. 
Det känns faktiskt helt magiskt att ha skapat en liten knölig härva själv:-)
Nordiskt sticksymposium 2011, långrandiga sockor
Nästa kurs hade väl inte så mycket med Färöarna att göra, men säkerligen är behovet av varma sockor stort på öarna. 
Elise har själv utvecklat tekniken k1b som närmast kan beskrivas som en vidareutveckling av fishermans rib. Fishermans rib ser ut som patentstickning, men stickas på annat sätt. K1b ser dock annorlunda ut och får en avigsida. 
Hon var super som kursledare med proffsig dokumentation och massor av uppstickade exempel. Det var kul att se plagg ur boken i verkligheten. 
Min provsocka i miniformat blev klar, tom trådarna är fästa. Nu funderar jag på vilka färger jag skall använda till en socka i min storlek…kanske en anledning till att måla lite garn….
Nordiskt sticksymposium 2011, Färösjalar
Utbudet av kurser på sticksymposiet var stort och som vanligt var det svårt att välja. Betänketiden är kort, det gäller ju att vara snabb när man skall anmäla sig eftersom det är först till kvarn som gäller. 
Min första kurs var Bundnaturriklädi med Osva Olsen. En kurs som jag länge velat gå och vad passade bättre än att få höra historiken i rätt miljö. Osva hade med sig massor av sjalar i olika storlekar och med olika mönster. 
De färöiska sjalarna har en speciell form och sitter bra över axlarna/överkroppen för att man skall kunna arbeta i den. 
Tanken var att man skulle sticka en lite minisjal för att prova de olika momenten. 
Eftersom jag redan stickat en färösjal (tom designat en egen av liknande modell) påbörjade jag en i naturlig storlek. Repade dock upp nästan allt det mörkbruna igår kväll….
Nordiskt sticksymposium 2011, Färöarna
Är trött men lycklig, åter hemma från årets nordiska sticksymposium som hölls på Färöarna. 
Färöarna är så vackert att man inte kan tro det. 
Vi hade den mest vidunderliga utsikt från vårt rum på vandrarhemmet i Gjogv (att det uttalas ungefär Djägv kan man inte ens gissa), det kändes som att vakna upp i en turistbroschyr varje mogon. Det gick knappt att tro sina ögon. 
Vi somnade till bräkandet av några av öarnas 70 000 får, ljuvligt för en ullälskare. 
Färöarna ser vackert ut tom ur min kamera, men mannens bilder blir SÅ mycket läckrare…det är bara att njuta! 
Vädret var förresten inte så illa som jag trodde att det skulle vara, istället för 10 grader och regn hade vi 15 grader och uppehåll, tom sol. Att det dessutom är ljust dygnet om (denna årstid) gör ju dessutom att antalet sticktimmar kan bli många:-).
Alla goda ting är tre
så det blev ännu en stickning som fick följa med. 
Startade Wray i alla fall, det känns lite konstigt/annorlunda att slätsticka i ett så tunt garn.