Ända sedan garnet från projektet 1 kilo ull landade i brevlådan har jag funderat på vad det vill bli. Jag ville gärna sticka en användbar tröja, enkel men ändå lite rolig att sticka (inte bara slätstickning).
I påskhelgen blev det äntligen både provlapp och projektstart. Tror att Anna Strandbergs Tampere blir perfekt. Jag har länge haft beskrivningen till den tunnare versionen i mitt bibliotek men nu fick jag beskrivningen till den grövre (DK) av henne (för att jag skulle slippa räkna), himla gulligt .
Se så fint axelpartiet blir.
Efter 1:a härvan hade jag kommit såhär långt.
Detta var ett perfekt projekt att sticka på i bilen mot västra Sverige. Nackdelen med att sticka i bilen är att det är svårt att prova, det gjorde jag när vi kom fram och som jag misstänkte blev ärmhålet för djupt. Jag har ett kort avstånd mellan axel och ärmhålan och Anna gillar djupa ärmhål på sina plagg, det funkar även på mej ibland men här blev det för djupt även om jag redan ökat på takten på ökningarna på ärmen då min varvtäthet inte riktigt stämde med beskrivningens.
Bara att repa upp och ändra lite på ökningstakten till.
Nu ser det bra ut och passar bra.
Här är 2 nystan av garnet uppstickade.