EZprojektet fortsätter

Sommaren har kommit emellan, men igår hade vi uppsamling i EZprojektet. Då det var längesedan vi träffades var det hela tre månader att diskutera igenom.

Juni – S hade givetvis varit duktig och provstickat alla tre mössorna, jag (som kikat på dem på Ravelry) inte en enda. Måste revidera min åsikt, Ganomy hat kan nog vara ganska gullig – på ett litet barn. Vi hade båda, med stort intresse läst om EZ´s förkärlek för rätstickade kanter på koftor men motvilja mot virkade – något att tänka på till kommande projekt.

Juli – S hade provstickat en mindre och spetsigare variant av pi-sjal (Heliotaxis?), jag har påbörjat en i full skala. Då den inte är färdigstickad ser den mest ut som nåt katten släpat in…hoppas på förbättring där.

Båda hade vi provstickat knapphålen, men gillar fortfarande Barbara Walkers bättre då de håller åt bättre (och man slipper tränsa dem).

Augusti – här gick gränsen…inte en enda julgransprydnad hade vi provstickat…

GFM4

Mer ränder,

mer viggmönster,

samma grundmönster,

men med tumkil. Tumkil äger!

Det blir en helt annan vante…så mycket skönare – fast kanske inte om man har tummen mitt i handen:-).

GFM1

Lite fusk kanske, min mystery blanket-sjal blev färdig redan förra månaden, men vädret har inte tillåtit fotografering förrän nu. Den får ändå vara först ut i min görafärdigtmånad.

När jag började fylla hålen fick jag spatt, så det blev inte en färg i alla hål. det blev olika färg i alla hål istället. Det är bra att bli spattig ibland.

Vantar i Maj?

Ja varför inte? Idag önskar jag nästan att jag hunnit sticka klart vantarna som EZ råder att man skall sticka i maj, hon tänker dock att de skall vara klara i god tid till vintern…välstickade utan stress och slarv. Här är det 6 grader och regn idag så ett par vantar på promenaden sitter nog inte fel.

Träffade S i onsdags och vi diskuterade våra provstickningar i det gemensamma EZ-projektet. Vi hoppade båda två raskt över de norskinspirerade vantarna (inget nytt där) och hoppade direkt på ”Mitered mitts”. Tummen som man stickar in efteråt genom att klippa upp i den färdigstickade vanten föll ingen av oss på läppen (vi är ju båda medlemmar i tumkilens vänner). Jag har även påbörjat ett par med tumkil. För att slippa uppfinna hjulet igen har jag kikat här.