Trots alla onödiga omvägar jag tagit har det varit riktigt rolig stickning och jag är så nöjd. Också kul att jag för ovanlighets skull stickat något ur en av böckerna i min bokhylla, Unik strikk.
Nöjd även med garnet (Villanka Eko från Libbsticka) som har en massa roliga restgarnspluppar i sej. Förvånande lite garn gick det dessutom åt, endast drygt 300 g av bottenfärgen. Mönstret är stickat i restgarner av olika kvalitet (Rauma finull, Kampes 2 trådiga och Visjö)
Att hålla minen när man fotograferar i flera minusgrader och blåst är dock inte helt lätt.
Har tappat räkningar på hur många ärmar jag stickat till Fossveien.
Stickkompisen sådde tanken att flerfärgsmönstret längst ner skulle förlängas, så att det börjar samtidigt som mänsterbården innan resåren på kroppen. Jag hade långt innan dissat att ha strukturmönster, på de i övrigt slätstickade ärmarna, det glömde jag i min iver att sticka plötsligt.
Nästa försök, utan strukturmönster, blev riktigt snyggt,
betydligt snyggare än med.
Men det passade inte riktigt mot nederkanten på tröjan.
Så, jag bestämde om och stickade bården enligt beskrivningen, förutom strukturmönstret,
blev ju jättebra. Ibland gäller det att inte krångla till det.
Jag tyckte att resåren på Fossveien så väl lång ut, så jag gjorde en extra flätning innan kanten (som är ganska lång då den inkluderar både flerfärgsstickning och en bred resår) för att kunna korta av resåren något.
När jag kommit såhär långt tyckte jag att tröjan kändes lite för lång när jag provade den.
Jag repade bort halva resåren och började maska av, men det kändes ändå inte bra. Fossvien fick följa med på stickcafé, där fick jag direkt svaret att jag inte borde förlängt kroppen med en flätning och att det inte blev snyggt med den korta resåren (tanken hade väl slagit mej, men det sista jag ville var att repa upp, igen).
Väl hemkommen repade jag i alla fall upp.
Nu ser Fossveien nästan ut som beskrivningen säger, resåren är någon centimeter smalare och jag tror att det kan bli bra.
Även om jag mest ägnat semestern åt ljusterapi och att ladda D-vitaminer har jag hunnit sticka lite grand.
Fossveien visade sig att vara det perfekta semesterprojektet, stickning där det händer mycket men ändå inte så komplicerat. Oket blev verkligen jättefint, MEN
när jag kommit såhär långt provade jag tröjan. De slätstickade förkortade varven efter oket blev inte snygga på, det blev ännu bubbligare (på mej) än det är på bild.
Efter mycket funderande beslöt jag att ta bort de förkortade varven helt. Samtidigt passade jag på att flytta ärmhålen något bakåt så att det blev mindre material bak än fram. Jag brukar inte göra det, men med både flätor och struktur tror jag att det blir bra.
Som tur var hade jag (som jag ofta gör) hoppat över halskanten och istället gjort en tillfällig uppläggning. Nu blev det lätt att göra förkortade varv i resåren istället (min resår är inte riktigt som i beskrivningen heller). Ofta hoppar jag över de förkortade varven när jag gör en polo, men här kändes det som att de behövdes.
För att det skulle bli snyggare bak lade jag även till några förkortade varv längst upp på polon (som skall vikas ner), tror att det är en vinnande lösning. Nu kan jag prova längden och fortsätta att sticka neråt.
Skall man ha semester skall man påbörja ett nytt och roligt stickprojekt.
Jag har påbörjat Fossveien, även om projektet inte ser mycket ut för världen (än) tror jag att det blir ett superroligt projekt med flerfärgsstickning, flätor och strukturmönster. Som bottenfärg har jag ett finskt, eklogiskt tweedgarn inköpt från Libbsticka, som mönster har jag valt gula och blå restgarner av passande grovlek. Är lite orolig för färgvalet, gillar gult och blått tillsammans, samtidigt är jag ju som svensk rädd för att använda just den färgkombinationen. Vi får se hur det går.
Nu tar jag semester ett par veckor och återkommer i mitten av januari. Till dess önskar jag ett riktigt Gott Nytt År!
