I veckan var jag på Second Sunrise där Kerstin (som precis släppt boken Lappat & lagat) och Dogulas lärde ut och tipsade om tekniker att använda för att göra synliga lagningar.
Dogulas lappade och lagade älskningsjeans.
Fin lagning i stickat sydd med maskstygn INNAN det gick hål, himla bra tips tycker jag och jättefint.
Förstärkta jeans, även det gjort INNAN det gick hål på riktigt, det gäller mao att ligga steget före. Även om det är synligt så är det nästan osynligt.
Den Sashikobroderade lappen i närbild,
samma lapps baksida, den är alltså broderad direkt på de tunnslitna jeansen.
I våras lagade jag ett par jeans.
Hade jag varit smart/haft mer kunskap då hade jag förstärkt andra sidan som ovan men nu får jag laga även den. Förhoppningen är att denna lagning skall bli något snyggare, mer info kommer om hur det gick.
Etikett: Lagat
Ett dåligt samvete färre
Att laga är inte min bästa gren, men i ett svagt ögonblick för mycket länge sedan lovade jag dottern att laga ett par vantar som hon fått av mej.
Jag vet inte vad hon gör med sina vantar, jag har även lagat en annan tumme åt henne.
Eftersom stoppning inte inte ingår i min kunskapslåda, använder jag mej av teknik jag behärskar.
Hur maskan fungerar har jag full koll på och med en stickas hjälp syr jag nya maskor.
Att laga i mönster kändes som klar överkurs, det är ju ändå tummens insida, känner mej nöjd ändå.
Faktiskt!
Ja, jag har faktiskt lagat ett par sockor!
Det är inte ofta sockor stickade i de moderna syntetförstärkta garnerna gå sönder i förtid, men häromdagen ramlade stortån ur mina moccasinsockor. De är i och för sig ett helt år gamla, men är inte speciellt slitna så jag tycker att det är ganska konstigt att det gick hål. Vet inte om det beror på modellen som är konstruerad med tanken att det skall vara lätt att sticka en ny sula om/när den slits ut först.
Stoppade inte på traditionellt sätt (eftersom jag inte är speciellt duktig på det), plockade istället upp maskorna på stickor (hittade konstigt nog ingen tråd som var av) och stickade ihop….ser helt OK ut.
Ett hål färre….
Nu har det hänt igen! Jag har lyckats laga…
Upptäckte att en av de gamla trotjänarna fått ett hål. Trodde först förskrämt att jag fått påhälsning, men det var bara ett hål så det tror jag inte längre…snarare att jag fastnat i herrbetjänten (det gjorde jag häromdagen med en annan tröja, men den höll).
Trotjänarens modell är väl inte den modernaste (tror att det är en gammal Rowan-modell, men jag kan ha fel), använder den mest hemma, men jag gillar mönstret och framför allt tycker jag att kragen är ursnygg (kommer fortfarande ihåg tillfredsställelsen när jag gjorde den).
Det som tog längst tid var att hitta passande garn, själva lagandet med maskstygn gick på ett par minuter och tröjan är som ny….eller hel i alla fall.
Det gör jag inte
brukar jag svara när jag får frågan om hur jag gör när jag lagar stickade plagg.
Men ibland får man göra ett undantag. För MASSOR av år sedan stickade jag en Mussetröja till KM (det står Vecko-revyn 1982 på beskrivningen), själv fick jag en med Bamse. Han har använt den jättemycket men när yngsta dottern hittade den för några år sedan tog hon över och hon har om möjligt använt den ännu mer.
Angorina lyx, som den är stickad i, verkar vara ett slitstarkt garn, trots det börjar tröjan bli lätt tunnsliten och till sist har det, till dotterns stora förtvivlan, gått hål mitt bak, strax ovanför mudden (antar att hon fastnat någon stans). Att få tag på mer garn, eller ens något liknande att laga med kändes orimligt, men genom stickvännen Eva fick jag av Ulrica (som skall ha en hel soffa full av Angorina lyx) lite garn, och tänk färgen passar precis.
Även om jag inte är speciellt duktig på att laga ser det helt OK ut (enligt dottern syns det inte alls)…och dottern är ÖVERLYCKLIG! Tackar å det varmaste garndonatorn:-).