Det är andra gången jag lagar dessa vantar, på ovansidan ser de fortfarande ut som när jag stickade dem.
Insidan är mer sliten (jämför man bilderna ser det ut som om det är den andra tummen som gått sönder),
men det beror ju på att dottern älskar och använder dem (och det uppskattar jag).
Tummen är förstärkt med maskstygn,
så även handflatan, det syns bara om man tittar noga.
Kanten på dotterns matchande mössa hade tappat formen,
När jag ändå var i farten klippte jag av garnet och pillade bort kanten
så att jag kunde sticka en ny. 
Glad dotter i vantar och mössa som håller ett tag till.
Etikett: Lagat
Lagningsworkshop nummer två
Jag har varit på ytterligare en lagningsworkshop på Second sunrise, denna gång handlade det om osynliga lagningar.
Jag hade med mej två av mannens maskinstickade tröjor och ett par handstickade sockor. Dumt nog dokumenterade jag inte hålen innan jag lagade.
En av mannens fina merinoullströjor hade fått tre irriterande hål på framsidan, lagningarna blev i stort sett osynliga.
Till och med när man tittar nära.
Den andra tröjan hade ett ganska stort hål under ärmen, men efter att jag sytt ihop sömmen visade sig att det inte var så farligt som det såg ut och några maskstygn fixade ihop resten.
Ett par av mina sockor, Filippa, är stickade i ett icke syntetförstärkt garn, och även om de höll en hel vintersäsong gick det till slut hål på ena hälen. Denna lagning blev inte så snygg eftersom jag slarvade en del, men syns inte så mycket då jag hade garn kvar. Sockorna går i alla fall ett varv till.
Andra lappen
Den andra lappen på mina jeans blev, tack vare workshopen på Second sunrise, betydligt snyggare än den första.
Jag började med att tråckla fast lappen på avigsidan (och så kastade jag på avigsidan fast den utmed de två sömmar som är i närheten).
Sedan sydde jag massor av uppochnerstygn ungefär utmed tygets riktning. Kanske hade det varit bättre om lappen varit mer i färg med jeansen men det skulle ju vara synlig lagning (ikväll fortsätter jag med osynlig lagning på samma ställe). Jag är klart nöjd med att kunna använda älsklingsjeansen ett tag till.
Såhär ser det ut ifrån avigsidan. Ber om ursäkt för de dåliga bilderna, men nu är det ju mörkt dygnet om.
Lagningsworkshop
I veckan var jag på Second Sunrise där Kerstin (som precis släppt boken Lappat & lagat) och Dogulas lärde ut och tipsade om tekniker att använda för att göra synliga lagningar.
Dogulas lappade och lagade älskningsjeans.
Fin lagning i stickat sydd med maskstygn INNAN det gick hål, himla bra tips tycker jag och jättefint.
Förstärkta jeans, även det gjort INNAN det gick hål på riktigt, det gäller mao att ligga steget före. Även om det är synligt så är det nästan osynligt.
Den Sashikobroderade lappen i närbild,
samma lapps baksida, den är alltså broderad direkt på de tunnslitna jeansen.
I våras lagade jag ett par jeans.
Hade jag varit smart/haft mer kunskap då hade jag förstärkt andra sidan som ovan men nu får jag laga även den. Förhoppningen är att denna lagning skall bli något snyggare, mer info kommer om hur det gick.
Ett dåligt samvete färre
Att laga är inte min bästa gren, men i ett svagt ögonblick för mycket länge sedan lovade jag dottern att laga ett par vantar som hon fått av mej.
Jag vet inte vad hon gör med sina vantar, jag har även lagat en annan tumme åt henne.
Eftersom stoppning inte inte ingår i min kunskapslåda, använder jag mej av teknik jag behärskar.
Hur maskan fungerar har jag full koll på och med en stickas hjälp syr jag nya maskor.
Att laga i mönster kändes som klar överkurs, det är ju ändå tummens insida, känner mej nöjd ändå.