Vill inte riktigt acceptera att det är höst än, så i helgen repade jag upp det fula twistsömsbroderiet på mina Rosenvantar från Skagafjörður.
Broderade nederkanten på BÅDA vantarna och kände mej riktigt duktig.
Nu återstår enbart att brodera tummarna.
Min version av lille Svens vantar är klara, båda har fått tummar.
Här är vantarna även lättblockade (ville inte töja ut resåren), de blev så mycket slätare och finare.
Det var verkligen kul att göra en vuxenversion av barnvantarna.
Måhända gör jag en barnvante i vuxenstorlek längre fram, då kan jag kanske utgå från beskrivningen i Karins bok Sticka svenska vantar.
Tycker att det blev fint med ”mönstermaskan” på slätstickning, både på handrygg och utmed tumkil och tumme. Filcolanas Pernilla är lite runt och bra på att visa upp texturen.
Handflatan är helt slät.
Detta är 7:e paret färdigställda vantar i min allt för långa lista i Vantsommar 2024.
När jag påbörjade min version av lille Svens vantar hade jag nog tänkt att göra en kopia i vuxenstorlek.
Nu valde jag att istället göra en mer ”vuxen” modell där enbart några ränder strukturmaskor får vandra upp mot vantens topp och utmed tumkilen. För själva vanten snodde jag modellen från Viggo, förutom att jag inte ökat för tumkilen på samma sätt (läste slarvigt), Viggo är en vante som jag tycker sitter så bra. ”Bara” tummarna kvar….
Nästa projekt i min vantsommar 2024 blir Lille Svens vantar som påbörjades på Stickresan 2 (det var verkligen kursen som inspirerade till många vantprojekt).
Den som vill läsa mer om Lille Svens tragiska öde kan göra det i Karin Kahnlunds bok Sticka svenska vantar eller här. I boken finns även en beskrivning till hur man kan sticka vanten.
Det gick ganska snabbt att komma in i den lite speciella, men fina tekniken i mudden (jag hade faktiskt antecknat hur jag gjorde) och jag kunde inte låta bli att spegelvända den i mudd nummer 2. Då det enbart finns en av Svens vantar kvar vet vi ju inte hur den andra såg ut, samtidigt har jag inte planen att göra ett par barnvantar, dessa skall passa mej.
Tog fram Rosenvantarna från Skagafjörður, kände att nu var det väl äntligen dags.
Det gick ganska bra och jag kom en bra bit,
ända tills jag trodde att jag kunde brodera twistsöm utan att kolla på instruktionen. Men det är något med att brodera twistsöm på detta sätt, det går bara inte. När man fyller hela ytor med twistsöm går det lättare (inte för att jag har stora erfarenheter, men det är min minnesbild), men när det bara är ett par stygn här och några stygn där får jag bara inte till det, tydligen. Nu får vantarna vila ett tag innan jag letar fram sprättan.
