Många timmar med fokuserad stickning på Lola pullover, både framåt och bakåt, har jag kommit rätt i mönstret och delat av så att jag stickar kroppen, rakt ner utan störande ökningar.
Tröjan blir verkligen vacker, MEN, så fort jag tror att jag kan mönstret och slappnar av stickar jag fel…hur kan det vara så?
I augusti förra året påbörjade jag Lola pullover,och hon har inte fått en enda maska sedan dess. Häromdagen hittade jag projektet och tänkte att en spetsstickad tröja till sommaren kanske inte vore så dumt.
Det var inte helt lätt att hitta var jag slutade, men till slut gick det och med mycket fokuserad och ostörd sticktid i helgen kom jag ganska långt, men helt plötsligt har jag kommit fel någon stans.
Mönstret är svårt att följa i stickningen, det ser mest ut som puttrande havregrynsgröt, men jag vet att det kommer bli vackert när det väl är blockat. Vi får se hur länge Lola får vila nu.
Om man har en stickkompis som har problem att starta ett projekt ställer man givetvis upp och hjälper till.
Att detta innebär att man startar projektet själv är något man får räkna med, och det är alltid trevligt med en KAL. Det skall bli spännande att jämföra tröjorna när de är klara, jag stickar i entrådigt garn från Solkusten, kompisen stickar i 2 garner från Isager och jag gissar att de kommer att bli olika.
Efter en halv söndags stickande var problemet löst och vi hade kommit en bit (och var helt utmattade av all koncentration). Rådet är, om du skall sticka Lola pullover, bry dej inte om att spetsmönstret på din provlapp ser ut som något katten släpat in (det är något skumt i diagram D), det blir rätt när man börjar sticka tröjan, MEN man måste läsa BÅDE text och diagram SAMTIDIGT och NOGA när man gör de förkortade varven.
Skall erkänna att vi tog lite hjälp av Barbara Walker för att lösa problemet, spetsmönstret finns i hennes 4:e bok.
