Mitt OS är inte slut

Givetvis räckte Astrid längre än OS, men vad gör väl det.

Stickningen med mycket mönster, långa rapporter och låg kontrast matchade inte alls spännande curling, blåsigt skidskytte och ännu mindre konståkningens piruetter.

Jag lägger inte av för det, jag njuter vidare av det vackra mönstret och underbara garnet.

Det som kan oroa är modellen som är både stor och annorlunda, men det anade jag redan innan även om stickfastheten blev mer rätt när jag väl började sticka (det anade/hoppades jag också).

Jag har provat efter VARJE bård och nu beslutat att dela för kropp och ärmar en bård för tidigt och att hoppa över sista ökningsomgången, hoppas att jag tagit rätt beslut.

OS-stickning

Det hör ju till att man skall ha en OS-stickning.

Jag stickar, parallellt och digitalt tillsammans med min syster, Junko Okamotos vackra tröja Astrid. Jag stickar i originalgarnet Biches & Bûches Le Petit Lambswool inköpt på Makeri 14, dock inte i de vackra originalfärgerna (det gör syster).

Jag har (för ovanlighetens skull) valt en neutral färgskala med låg kontrast, jag har en färg för lite, men jag får lösa det efter hand.

Detta är verkligen inte en bra OS-stickning, mönsterrapporterna är långa och den låga kontrasten gör att jag måste titta mer på stickningen än jag hade planerat. Jag hade fått för mej att det var mer enfärgad stickning mellan bårderna, men det är endast två varv varav ett är ökningsvarv (inte mycket vila där inte). Men vad gör det om stickningen räcker längre än OS? Jag njuter verkligen av projektet, det blir verkligen vackert.