Igår redovisade vi vårt andra projekt för terminen, projekt tradition.
Såhär blev min kofta framifrån,
och bakifrån.
Etikett: Projekt tradition
Det går framåt
Kanten har varit lite dryg att sticka samtidigt som det varit spännande med det självrandande garnet. Uttrycket har förändrats med varje ny färg och jag är så glad över den sista kicken med limegrönt (ibland skall man ha tur).
Nu återstår mörk slätstickning, även den på tunna stickor, men jag har ju hela november på mej :-).
Stickfasthetsproblem
jag brukar inte ha olika stickfastheten när jag stickar fram och tillbaka jämfört med när jag stickar runt. Händer det något så stickar jag lite fastare när jag stickar runt.
I detta fall stickar jag tydligen betydligt (2 maskor/10 cm) LÖSARE när jag stickar runt (att det ser snyggt ut oavsett hjälper ju inte). Det har tagit en hel bunt prover (och mätande och räknande) att komma fram till (och framför allt acceptera) detta för mej förvånande resultat, men jag är glad att jag tog mej tid att undersöka detta nu istället för att upptäcka att ärmarna blivit för vida när projektet är klart. Tipset är att i alla fall inte ha sådana här problem i mörkt garn den mörka årstiden.
Många provlappar
har det blivit, både för att få fram en stickfasthet som liknar originalets och en som passar mitt projekt.
Då jag vet att det blir en hel del enfärgad och ospännande slätstickning hade jag tänkt mej stickor 4 – 4½.
Så blev inte fallet, det blev så mycket snyggare med ett tunt garn och stickor 2½. Man vet att det är långsam och krånglig stickning när det tar 1 timma att sticka fram och tillbaka, jag har redan hunnit sticka måååånga timmar.
Kreativt kaos
Jag drabbades av totalt kreativitetsöverflöd efter vårt Skansen-besök, mina kompisar skrattade åt den totala oredan och jag var tvungen att provsticka lite för att lugna ner mej.
Jag fastnade för de vackra rutbårderna som finns på Delsbotröjorna,
speciellt denna.
Av det jag skissat på fastnade jag för denna chanel-inspirerade jacka, så en sådan är planen att jag skall sticka.