Jag har alltid en stickning i väskan när jag reser, oavsett om jag reser långt eller bara in till stan. Oftast far jag inte så långt, men man vet ju inte vad som händer och ibland kan man bli sittande en stund.
Oftast stickar jag sockor, de går alltid åt och det är bara hälen som kräver att jag läser beskrivning. Är kanske lite tråkig för jag gör nästan alltid likadana (har upptäckt att det är sådana jag använder helst), men det är väl motsatsen till allt annat jag stickar. Jag stickar alltid från tån och upp, jag vill ha en häl med hällapp och jag stickar nästan alltid tunna släta sockor, helt utan mönster…ibland händer det något på skaftet, men foten skall helst vara helt slät det tycker jag är mest bekvämt.
Jag hittar ett fint garn och låter det få spela huvudrollen. Detta fina garn har Tant Kofta färgat, det ser ut som ett riktigt raggsocksgarn, men är tunt och fint.
Etikett: Sockor
Ännu en halvfärdig sockstickning
Sockorna i Tant Koftas fina garn blev liggande när jag åkte till Grönland…kanske dags att ge dom ett par varv?
Pendeltågsstickning
Har alltid en stickning med mej när jag pendlar…även om jag oftast åker kort, man vet aldrig vad som händer.
Här är ett par halvfärdiga sockor i ikatfärgat garn. Stickar helt släta sockor så att garnet kommer till sin rätt, och som alltid från tån och upp på korta strumpstickor (ingen magisk loop här inte).
Nästan självlysande
är mina neongula raggisar, jag kommer inte ha något problem att hitta fötterna när jag har dem på inte. Man kan inte tro att det är någon ull i ett garn med den färgen…men det är det faktiskt, det är ett helt vanligt (syntetförstärkt) raggsocksgarn.
Har stickat dem extra långa för att passa i Grönlandskängorna. Nu kommer jag inte bara vara varm om knoppen.
Syltasockor
Syltasockorna är färdiga att använda!
Gillar ”korvigheten” kanske främst för att det bara är räta och aviga maskor som skapar effekten…visst är det lite fantastiskt!