Nordiskt sticksymposium 2016 i Sverige (4)

Jag kunde givetvis (och tyvärr) inte gå alla kurser på symposiet. Här är ett axplock av vad deltagare från några av de andra kurserna hann med att göra.DSC09074Alison Ellen hade samma kurs i dagarna tre så här blev det många inspirerande provlappar.DSC09076Smygmaskvirkningen var tydligen knepig, det gäller ju att hålla nålen på ett speciellt sätt.DSC09078Alltid lika knepigt att komma igång med nålbindning.DSC09079Är imponerad av att några hann så långt på dessa tunna stickor.DSC09080Traditionella muddar utan vante.DSC09083Här hade jag verkligen velat vara med, det var många som gick omkring och skröt med färdigsydda armband.DSC09085Spännande!DSC09086Rovaniemivantar med ny inspiration. DSC09087Tenntråd på renskinn!DSC09091

Förutom kurser var det en mängd intressanta föreläsningar, men här lyckades jag inte med konststycket att ta presentabla foton

Nordiskt sticksymposium 2016 i Sverige (3)

Erika Nordvall-Falk har samlat vantar och vantmönster i hela sitt liv, minns inte om hon sade hur många hon har nu. När hon får en vante stickar hon alltid upp minst en ny och oftast får givaren sig ett nystickat par. DSC09028Hon har sorterat vantarna och tycker sig se ett mönster i deras utseende och hittat mönsterformer och kombinationer som är ortstypiska.DSC09037Erika dukade upp ett bord med påbörjade vantar så att vi kunde testa mönster och tekniker innan vi satte igång med ett eget projekt/provlapp.
DSC09112Norrbottensvantar förknippas väl framför allt med flerfärgsmönster i många färger, jag fastnade dock för ett par vantar med strukturstickat skaft (och här kunde jag inte låta bli att lägga till en tumkil). Originalet till dessa gravvantar ligger i en grav under Jukkasjärvi kyrka och dokumenterades av Terese Torgrim på ett ganska makabert sätt.

Nordiskt sticksymposium 2016 i Sverige (2)

DSC08846 Vilken tur att Erika Nordvall-Falck en gång fick några av de välanvända och slitna vantar Skaite Maria stickat.
DSC08836 Vantarna är kompakta och tätt stickade i ett ganska grovt garn och på ganska tunna stickor. Vantarna är arbetarvantar och helt raka så att man lätt kan slå dem av sig. Ingen vante är den andra helt lik men man kan ändå se ett samhöre och hennes formspråk är tydligt.
DSC09111Jag blev väldigt inspirerad och startade ett par vantar i Skatie Marias anda. Mina blir lite nättare (i Stockholm finns ingen snö man kan slå av sig sina vantar i) och jag har faktiskt valt att inte lägga till en kil eftersom inga av hennes vantar hade det.

Nordiskt sticksymposium 2016 i Sverige (1)

Har varit på årets Nordiska sticksymposium som gick av stapeln i Kiruna, Sverige. Det har hänt mycket, men jag börjar med kursen som handlade om krusevantar från Jämtland och Härjedalen.DSC08736Krusevante innebär inte att vanten är lockig på något sätt utan att den är mönstrad och variationen var stor.
DSC08777Lena Person visade upp och berättade om en del av de vantar (daterade från 1700-talet och framåt) som Ingela Fredell (hemslöjdskonsulent i Jämtland) samlat ihop.
DSC08740Jag blev ju väldigt förtjust i denna kavelfrans som fanns både på ett par vantar och ett par muddar, men den var vävd och det var stickning kursen handlade om.
DSC09100Jag stickade vidare på mina Hammerdalsvantar men inhandlade garn till både brudvantar och annat. Garnet är av ull från Jämtlandsfåret (blandning av Svea & merino) och spunnet av Lena på Ullforum.