Min första kurs handlade om de Färöiska flerfärgsmönstren som finns samlade i boken Føroysk Bindingarmynstur,
kursledare var Eydna Vidtfeldt.
Färingarna håller vanligtvis garnet i höger hand och stickar bottenfärgen som dominant.
Vi pratade mycket om dominans och vilka effekter det får om man inte tänker på detta.
Fin ”sidsöm” på
kofta till folkdräkten.
Vi skulle sticka en koppvärmare eller annat valfritt projekt med Färöiska mönster. Jag bestämde mej snabbt för att sticka 2 värmare…till handlederna. Pratade lite mycket så mönstret blev mer INSPIRERAT av Färöiska bårder än exakt. När jag avslutade mudd nummer två var klockan dessutom mycket (det är svårt att sluta sticka när det fortfarande är ljust) så jag missade de två sista varven.
Muddarna kom genast till användning, men väl hemma repade jag upp,
och stickade till de två saknade varven.
Här finns många fina exempel på färöiska mönster.
Såhär ser muddarna ut när de är tvättade och helt klara.
än utseende.
De flesta hus i byn hade en betydligt mer färgsättning än vårt.
Har man inte torv på taket får man väl måla taket grönt, vilken grön spelar mindre roll.
Årets sticksymposium har gått av stapeln på vackra Färöarna. Jag var även med på 
Även förra gången hade jag 
Vår plan var att åka till Mykines första dagen för att titta på lunnefåglar, det tyckte dock inte SAS och vädret så vi tillbringade en natt i Köpenhamn (med promenad och garnbutiksbesök) vilket gjorde att vi missade båten.
Vi fick istället åka runt på fastlandet och se oss omkring.
Fåren är ganska skygga och springer iväg när man kommer.
Vi han även vandra runt i världens minsta huvudstad, Torshamn.
