Stickade upp mudden Vigg i Ullcentrums 2-trådiga garn till kursen i att sticka viggmönster på Stickfesten på Öland. Den blev lite större än originalet men funkar ypperligt utanpå ett par handskar till hösten (även om man inte vill tänka på den nu).
Dags att sticka mudd nummer 2 (den underbara självrandande färgen heter neon).
Nu är muddarna med fuskpälskant som jag gjorde på en kurs på Sticksymposiet i somras helt färdiga.
Jag har friserat dem lite och sköljt upp dem så att ullen fluffat till sig.
Jag tycker att kanten är riktigt dekorativ,
och enkelt var det att göra den.
Detta var ett annorlunda sätt att använda tekniken man använder när man gör vattenbärarvantar
och här gjorde man på ett helt annat sätt än när jag stickade vantarna från Värmland.
När jag skulle förbereda mej inför gårdagens kurskväll på SV Stockholm fiskade jag upp dessa muddar ut stickkorgen (ja, min stickkorg är giganormous) för att påminna mej om hur man stickar med tekniken roositud. När jag tittar bakåt ser jag att jag stickade på dem på SiV för precis 10 år sedan (det är perfekt att ha en blogg som är sökbar när man har dåligt minne), kanske dags att göra klart dem? Handledsvärmare är ju perfekt på våren när det är kallt på morgonen, (ibland) varmt på eftermiddagen och sedan kallt på kvällen igen.
Stickade raskt klart första mudden. Funderade lite på varför jag dragit ur stickorna på mudd 2, så jag pillade in ett par stickor i de öppna maskorna och stickade glatt vidare tills jag insåg att jag inte hade minskat i samband med att jag påbörjade slätstickningen. Gör om, gör bättre!
Boken ”Sticka en lätt, en svår eller en mittemellan från topp till tå” innehåller 15 olika stickprojekt.
Händerna har fått 3 projekt i boken, handledsvärmaren Udd (lätt), handledsvärmarna Kurbits (svår) och vanten Bubblor (mellan).
Handledsvärmarna Kurbits är egentligen inte svårstickade, men det är många olika tekniker som ingår i projektet varför de kan kännas mer utmanande. Tar man bara en teknik i taget har man haft roligt och förhoppningsvis lärt sig mycket när man är klar.
Nederkanterna (den närmast handen) är stickade i estniskt fiskfjällsmönster, den liggande flätan kallas ofta för lettisk fläta men förekommer också i vår egen traditionella tvåändsstickning, det estniska roositudmönstret (kan även kallas roosimine).
Jag har låtit den estniska tekniken skapa ett mönster som påminner om Dalarnas kurbitsmålningar, Dalarna möter Baltikum (jag bor någon stans mitt emellan och älskar stickningen från båda ställena).
Tyvärr har det blivit ett fel i beskrivningen till Kurbits:
Diagrammet till handledsvärmaren med vänsterlutande fiskfjäll skall vara såhär:
Förklaring till tecknen i diagrammen (tänk på att diagram för stickat läses från höger till vänster).
Boken beställer du längst upp på sidan, den kostar 230:- (porto tillkommer).
Boken ”Sticka en lätt, en svår eller en mittemellan från topp till tå” innehåller 15 olika stickprojekt.
Händerna har fått 3 projekt i boken, handledsvärmaren Udd (lätt), handledsvärmarna Kurbits (svår) och vanten Bubblor (mellan).
Att sticka vantar med tumme kan kännas komplicerat, men ett par muddar/handledsvärmare värmer också bra, särskilt om de kompletteras med ett par handskar.
Muddens form skapas av att räta och aviga maskor beter sig olika, det känns nästan magiskt.
Handledsvärmaren Udds form matchar benvärmarna Synlig som också finns med i boken.
Boken beställer du längst upp på sidan, den kostar 230:- (porto tillkommer).
