Jag tvåändsstickar i S-tvinnat garn! Det är inte första gången och det funkar faktiskt, om materialet vrider sej går inte att se än, men det gäller att hålla koll på garnet så att det inte tvinnar ihop sej hårdare.
Garnet är EKO Hage från Huskroken och tack vare den vackra gotlandsullen blir det stickade resultatet blankt och vackert. Garnet finns i massor av färger, dock inte exakt mina (som är dragigare i verkligheten än på bild) då jag färgat själv🙂
Tvåändsstickning är aldrig hastigt, garnet är extra tunt och flerfärgsmönstret inspirerat av mönstret på halvvantar från Dala-Floda utmanar ju extra.
Men jag gör ett varv då och ett varv då, så snart är tumkilen klar.
Har fått flera förfrågningar om jag har beskrivning till vantarna som stickades på tvåändsstickningskursen, och det har jag faktiskt.
Beskrivningen finns i min Ravelryshop, eller via direktlänk här:
Mudden är rolig och omväxlande att sticka då den innehåller flera olika tekniker utförda i tvåändsstickning; slätstickning, aviga varv, enfärgskrus, flerfärgskrus, flerfärgsstickning och några olika bårder. Kanske inget för den ovane tvåändsstickaren, men samtidigt kan det vara ett sätt att utmana och vidareutveckla sin tvåändsstickning. Finns intresse kommer jag att hålla kurs under hösten där man stickar vantmudden med stöd.
Man behöver inte göra en vante, en av deltagarna på kursen gjorde muddar istället och det fungerar ju ypperligt!
Efter två veckor på resande fot i garnets tecken känns det faktiskt ganska skönt att vara hemma igen. Skall i detta inlägg och några till försöka beskriva vad jag varit med om.
Först var jag en vecka på Östra Grevie Folkhögskola för att hålla kurs i tvåändsstickning. Ett mycket trevligt arrangemang av Skånes Hemslöjdsförening och Malmös nystartade hemslöjdsförening. Det var första gången och jag hoppas verkligen att det blir fler, vi blev så väl omhändertagna.
Uppdukat för lektion.
Ihärdigt stickande kursdeltagare, jag vet att de som bodde över stickade till långt in på kvällen (det gjorde förresten de som åkte hem på kvällen också). Tvåändsstickning är ju en lugn och långsamt teknik, men alla ville ju komma till tumkilen…
Det är härligt att se hur olika det blir fast alla hade samma beskrivning. Färgvalen gör otroligt mycket och några ändrade på beskrivningen (det tycker jag är extra kul). De flesta hade en färdig vantmudd med påbörjad tumme med sig hem och några hade två…man stickar ju gärna tvåändsstickade vantar parallellt.
Extra kul var det när en av kvinnorna som jobbade på skolan tog med och visade massa vackert bohusstickat (och annat) som hennes mamma stickat.
Tackar alla för en härlig kursvecka!
