Det ”lilla” sista

Äntligen färdigstickad!
Men, när en kofta som skall klippas upp är färdigstickad, och det skall ju Batignolles, återstår ganska mycket arbete förutom att fästa trådar.
Först skall klippmaskorna säkras,
jag föredrar symaskinen och syr två sömmar på var sida om mittmaskan i ”steeken”, en rak och en smal zigzag.
Jag vänder plagget ut och in när jag skall klippa,
jag tycker att det är lättare att se var jag skall klippa då.
Att lägga någonting inuti plagget när man klipper gör att det inte är lika lätt att klippa även i bakstycket.
När det är uppklippt är det dags att plocka upp maskor och sticka framkanterna, jag brukar jämföra med nederkanten hur tätt jag skall plocka upp maskorna, det blir oftast för mycket om man plockar upp i varje maska (om man inte minskar på första varvet), plocka i 3, hoppa en eller plocka i 2 hoppa en blir oftast bra, men det är lite olika. Det är värt ganska mycket att lägga tid på detta moment, en ful framkant kan vara ”skämma” en superfint stickad kofta. Jag tycker att framkanten skall hålla lite (vara lite kortare än själva koftan).
När framkanterna är klara kastar jag fast klippkanten mot koftan, jag syr ganska löst så att det inte blir bubbligt på framsidan.
Titta vad vackert mönstret blev på avigsidan.
Att sy i knappar är lite pilligt, jag syr oftast med garnet jag stickat med, i detta fall hittade jag ett lite tunnare ullgarn i samma färg.
Det sista jag gör är att dölja klippmaskorna med ett band, i detta fall ett band jag köpte när jag var i Peru. Jag tror att bandet är handvävt då det är ganska många vävfel i det (minns faktiskt inte riktigt, men det är inte helt omöjligt att jag inte kunde ta reda på det när jag köpte det).
Jag gillar inte att tråckla (är för lat) istället använder jag små böjda säkerhetsnålar som egentligen skall användas i quiltning, de är superbra. Nu är det dags att sy fast bandet med små osynliga stygn.