Delar av gårdagskvällen ägnade jag åt att tillsammans med ett gäng kvinnor försöka lära mig den ädla konsten att slå frivoliteter.
Hur svårt kan det vara? Det är ju ”bara” ett antal halvslag…tydligen skitsvårt, tråden är tunn, knutarna hamnar på fel tråd och det är bara att börja om (eller att försöka repa upp)…men skam den som ger sej…jag kommer fortsätta att öva. Det som är svårt är ju roligt:-).
Medan vi andra gjorde ett antal förvirrade knutar producerade Alice och Karolina söta små stickmarkörer…och jag SKA KLARA AV ’ET.
Klart du gör! Övning ger färdighet! 🙂
Häftiga markörer! Ser krångligt ut tycker jag!
Att slå frivoliteter är bara träning, träning och åter träning. När tekniken sitter där så finns den bara…så där utan vidare. Själv knåpade jag ihop min egen brudkrona som första objekt (1976)