De krokade vantarna i 2-trådig ull/mohair blev ganska små. Troligen beroende på mitt ganska fasta handlag och ½ nummer mindre kroknål än beskrivningen föreskrev. Tur att jag har små händer. Min pappa brukade alltid kommentera mina små händer och att jag därmed inte fattade så mycket (han hade inte heller så stora händer). Tänker på honom extra mycket idag. SÅ små blev vantarna inte, det finns tändsticksaskar i olika storlek.
8 kommentarer
Kommentarer är stängda.
Aaaaaah, vilken luring!
Ja mej lurade du.
Ha en go fredag på dej, Eva.
Härliga vantar!!! Jag förstod nog att det var en större tändsticksask. Små händer är bra i många sammanhang. Vi ses imorgon!!!!
De ser jättehärliga ut!
Jättefina krok-vantar! Och kul läsning med storleksförvirringen 😉
Jag slår vad om att din pappa hade varit mycket stolt över dina små vantar också.
Å vilka fina vantar! Krokning verkar så kul, måste prova lite någon gång.
Konstigt…min mormor sa alltid: ”Stora händer och svårt för att fatta.”
små hände fattar ju inte (om) så mycket;-)