De krokade vantarna i 2-trådig ull/mohair blev ganska små. Troligen beroende på mitt ganska fasta handlag och ½ nummer mindre kroknål än beskrivningen föreskrev.
Tur att jag har små händer. Min pappa brukade alltid kommentera mina små händer och att jag därmed inte fattade så mycket (han hade inte heller så stora händer). Tänker på honom extra mycket idag.
SÅ små blev vantarna inte, det finns tändsticksaskar i olika storlek.
Vante ett är färdigkrokad men inte ihopsydd då jag vill ha möjligheten att titta ordentligt när jag gör vante två (bra ursäkt, eller hur?).
Har blivit så inspirerad att jag påbörjat ett par krokade vantar till redan innan par ett är på långa vägar klara. Denna gång i Malabrigo, den djuplila färgen Purple Mystery.
Igår var det äntligen var det dags att få fortsätta kroka på min vante. Gudrun beskrev tålmodigt för oss hur ökningar, korsmaskor ihopfogning och annat skulle göras för bästa resultat. Även om jag redan gjort en bit av mudden innan hann jag bara till tummen. Började istället fundera på att kroka en vårjacka i ESKIMO…
