Lugnt och metodiskt

Monterar islandskoftan ett steg i taget.
Symaskinen inställd på korta stygn i smal zigzag.Sydde från avigsidan, tyckte det var lättare att se.
Såhär ser det ut från rätsidan (såg efter att jag klippt att jag borde sytt två sömmar på var sida, nu blev det bara en).
Klipp, klipp (och andas).Så var det klippt! Ingen återvändo.Nu funderar jag på om jag skall sticka infodringen för att dölja klippkanten (slätstickning eller resår?) eller om jag skall använda nyinköpta sammetsband.

Min Resume

Så är den då äntligen färdig.
Det blev den nedersta varianten, förlängd (nästan 220 cm i överkant) så långt det gula garnet räckte.
Tyckte inte att solfjädern passade i min randiga variant, men jag kommer nog att sticka den i ett annat sammanhang.
Sjalen ser lite stor ut buren på detta sätt,
men buren som passar mej känns den helt lagom.

 

Svar på tal

Jag blir alltid lika glad när jag får en kommentar på mina inlägg. Jag försöker svara på alla, antingen privat, men oftast så att alla kan läsa. Läser du bloggen i webb-version (tror det ser lite annorlunda ut i mobilversionen) kan du se de senaste frågorna och svaren här till höger.

Om du är nyfiken på vilka bloggar jag följer bläddrar du neråt på högersidan och klickar på Bloggar Marias garn läser (det tar lite tid att ladda). Den blogg som har gjort senaste inlägget kommer överst. Har du tips på någon mer spännande stickblogg tar jag gärna emot tips, kanske tycker jag som du.

Fuskuppvik

Ett av momenten på tvåändsstickningskursen i höstas var att göra vantar med fuskuppvik (eller vad det nu kan heta). Man stickar en mudd som man maskar av, sedan plockar man upp maskor och det ser ut som en uppvikt mudd fast det inte är det. Jag har tidigare gjort det på dessa tvåändsstickade fingervantar.
Jag stickade en mudd inspirerad av Ores damvantar, på kursen hann jag bara plocka upp maskor, nu känns det som om det är dags att sticka en vante på mudden.