Nu var det dags att börja väva på riktigt, så kul.
Ända tills varpen gick av. Det svarta garnet var inte det bästa, 1-trådigt lingarn som både luddade och gick av.
Men då fick jag lära mej hur man hanterar trasiga varptrådar, inte så dramatiskt på ett såhär smalt band.
Så spännande att det lätt går att variera mönstret beroende på hur många gånger och åt vilket håll man vrider brickorna. Tror att det är svårare att vara konsekvent.
Gjorde nya brickor till nästa band, denna gång ännu mindre (6 centimeter), intressant att testa vad som känns bra i handen.
Tydligen var jag överinspirerad när jag varpade, det blev trådar över.
Jag är så glad över bandvävstolen jag fått låna, kan sitta var jag vill och väva. 
På detta band blev jag ännu mer modig och flippade, vände och vred på brickorna för att skapa nya mönster. Känns skönt att leka och testa utan att det spelar någon roll om det blir bra eller dåligt. Ibland lyckades jag till och med vända på bandet, så att rätsidan kom neråt, samtidigt är det ju bara en smaksak vilket som är fram och bak. Ibland blev båda sidorna snygga.
Då det är flera dagar till nästa kursmoment ville jag försöka göra ett riktigt band med konsekvent mönster emellan. 
Det blev tom två varpar.
Etikett: Bandväv
Brickbandsvävningskurs moment 2
När man varpat är det dags att trä upp varpen i brickorna.
Jag började med att göra egna brickor (inga halvmessyrer här inte), testade att göra dem lite mindre än brukligt (mina händer är så små), hoppas att det skall funka bra. Det svåraste var att göra hål i brickorna, min håltång visade sej vara lite slö och den nya jag köpte för många år sedan funkade ännu sämre. Testade med hålslaget, men då tyckte jag att det såg ut som om hålen kom väl nära kanten på brickan.
Dags att börja trä.
Har man inga skälstickor får man ta vad man har.
Satte upp väven i den lånade bandvävstolen,
men blev lite besviken när jag började väva. 
Det var bara att vända på bandet, där hände det andra saker. Kändes så bra.
Dags att gå kurs
Fårbandet är färdigvävt! Jag känner mej så stolt. Att brickväva är riktigt roligt och sätter man sej ner går det ganska raskt framåt. 
Men jag känner att jag har gjort ett band utan att riktigt förstå vad jag gjort. Jag vill veta mer, så jag bestämde mej för att gå en kurs. Spångmurs distanskurs startade igår, distanskurs passar ju bra nu när man ändå skall hålla sej från andra människor även om jag hellre skulle gå en kurs live.
Första momentet var att varpa, så jag allokerade köksbordet.
Det fanns två band att välja mellan, men jag kände att jag behövde öva på att varpa så jag varpade till båda. Nu väntar jag otåligt på nästa kursmoment.
Brickbandsvävning
För ett par år sedan köpte jag ett kit till ett supergulligt brickband från Spångmurs när jag var på Ullmarknad.
Kitet har blivit liggande fast jag har varit sugen på att väva detta söta band, men bara känslan att behöva binda fast sej någonstans gör att jag behöver springa iväg för att fixa något.
Nu har jag fått låna denna fina lilla bandvävstol av en kompis. Hennes ex gjorde den till henne när de gick på konstfack, hon vävde slipsar som hon sålde för 25:- på den (det var inte igår precis). 
Vävstolen är inte gjord för brickband, men jag hoppas att det skall funka ändå, så att jag kan väva ett får i taget utan att känna mej fastsatt.
Kan man inte lägga band på sej
lurar man några likasinnade, nån som har vävt band tidigare (men för vääääldigt länge sedan) och nån som vet hur man väver.
Sen är det bara att sätta igång. Allt blev kanske inte som tänkt, men roligt hade vi.
Mersmak fick vi.
Har nu varpat (tack för din ovärderliga hjälp Synnöve),
vävt i både med hjälp av brickor (har fortsatt lite på det jag fick låna av Elisabet)
och i bandgrind.
Bandets om jag satte upp jagvetintenär hann jag dock inte få koll på. Är väldigt imponerad av modet i mitt första bandvävsförsök och undrar verkligen hur jag kom så långt som 10 centimeter, har tom ritat mönstret för hand. Förstod säkert precis hur det var tänkt då, dock inte nu.