Det är några som undrat vad som hände med min Bessyboot.
Inte mycket är svaret. Jag tror att det var bården med den superlånga rapporten som inte fick plats i min hjärna, så projektet somnade sakta in i väntan på bättre tider. Bara av att ta fram projektet blev jag sugen igen.
Har lagt upp till Bessyboot, igen, och då till rätt storlek (och den är ganska rymlig den med).
När jag valde mina färger så valde jag, undermedvetet, färger med betydligt mer kontrast än de Marie Wallin har i sin tröja. Jag stickar inte i hennes garn utan har valt att använda shetlandsgarn från skåpet. Nu har jag bytt och flyttat om några färger för att tona ner kontrasten lite, men bara lite.
För att riktigt kunna jämföra valde jag att inte repa upp mitt första försök.
Jag gillar båda versionerna och det är kul att kunna jämföra, skulle nog kunna provlappa en hel del istället för att sticka på tröjan. Nu repar jag i alla fall upp mitt 1:a försök, den är ju alldeles för stor.
Jag har glatt stickat vidare på min Bessyboot (så rolig stickning) även om jag tyckt att den känts lite stor, men så kan det ju göra i början. Jag har lutat mej mot att min stickfasthet fortfarande är rätt.
Igår läste jag beskrivningen lite mer noga. När jag valde storlek lade jag till rörelsevidd, det skulle jag inte ha gjort. Alla mått finns i beskrivningen, det är bara att läsa, lite mindre slarvigt. Nu lägger jag upp till en storlek mindre och blir av med 10 cm. Det kommer bli bra.
Ända sedan jag gjorde klart The Twigs har jag saknat att ha ett riktigt njutprojekt, dessutom behövde jag ett OS-projekt.
Jag plockade fram Marie Wallins bok Cumbria (där det finns flera projekt jag vill sticka) som jag köpte redan på Haendigt (att det redan gått 2 år sedan dess!) och började leta bland mina garner av shetlandstyp (jag har fler olika märken som jag blandar hej vilt).
Jag var nästan säker på vilken stickstorlek jag behövde för att få den angivna stickfastheten (jag har ju stickat en hel del i shetlandsull), men jag ville ju vara säker så en liten provlapp blev det allt. Det blev 2,5 mm till resåren och 3,5 mm till flerfärgsstickningen.
Redan under invigningen blev den korta resåren till Bessyboot klar. Den fina nävermarkören gjorde jag på sticksymposiet.
Sedan har jag tagit det lite lugnare och njuter varje maska. Måhända är detta inte den bästa OS-stickningen (men jag tänker ju att projektet skall räcka ett tag), det beror på hur spännande det jag tittar på är.
Mina färger är inte som originalets (och det är inte omöjligt att jag byter eller lägger till på vägen) men jag hoppas att det blir bra ändå.
