Etikett: Lagat

Ett hål färre….

Nu har det hänt igen! Jag har lyckats laga…

Upptäckte att en av de gamla trotjänarna fått ett hål. Trodde först förskrämt att jag fått påhälsning, men det var bara ett hål så det tror jag inte längre…snarare att jag fastnat i herrbetjänten (det gjorde jag häromdagen med en annan tröja, men den höll).

Trotjänarens modell är väl inte den modernaste (tror att det är en gammal Rowan-modell, men jag kan ha fel), använder den mest hemma, men jag gillar mönstret och framför allt tycker jag att kragen är ursnygg (kommer fortfarande ihåg tillfredsställelsen när jag gjorde den).

Det som tog längst tid var att hitta passande garn, själva lagandet med maskstygn gick på ett par minuter och tröjan är som ny….eller hel i alla fall.

Det gör jag inte

brukar jag svara när jag får frågan om hur jag gör när jag lagar stickade plagg.

Men ibland får man göra ett undantag. För MASSOR av år sedan stickade jag en Mussetröja till KM (det står Vecko-revyn 1982 på beskrivningen), själv fick jag en med Bamse. Han har använt den jättemycket men när yngsta dottern hittade den för några år sedan tog hon över och hon har om möjligt använt den ännu mer.

 Angorina lyx, som den är stickad i, verkar vara ett slitstarkt garn, trots det börjar tröjan bli lätt tunnsliten och till sist har det, till dotterns stora förtvivlan, gått hål mitt bak, strax ovanför mudden (antar att hon fastnat någon stans). Att få tag på mer garn, eller ens något liknande att laga med kändes orimligt, men genom stickvännen Eva fick jag av Ulrica (som skall ha en hel soffa full av Angorina lyx) lite garn, och tänk färgen passar precis.

Även om jag inte är speciellt duktig på att laga ser det helt OK ut (enligt dottern syns det inte alls)…och dottern är ÖVERLYCKLIG! Tackar å det varmaste garndonatorn:-).

Trasiga vantar

Jag trodde att tvåändsstickade vantar var i princip outslitbara, men äldsta dottern har lyckats.

Jag stickade dessa dessa vantar till henne för många år sedan och hon har lyckats slita ut vänster! (hon är högerhänt) tumme. Jag är ingen fena på att laga grejer (gör hellre nytt) så den trasiga tummen har legat som ett dåligt samvete på skrivbordet länge.
I och med tvåändsstickningskursen på HV har vantarna nu i bara farten fått en ny tumme – det var skönt att ha någon att fråga om tillvägagångssättet. De hela vantarna är nu på väg över Atlanten så att dottern slipper kalla händer i Kansas.