att starta ett nytt sjalprojekt. Efter att ha stickat sjalen i mullbärssilke blev jag så sugen på att sticka en spetssjal i mullbärssilket (den observante kan se att knappnålarna har vackert lila huvud, present från kära vännen T).
Mönstret jag valt till sjalen är mitt egna mönster Lottie. När jag stickade den i handfärgad alpacka såg den ut så här.
I höstas visade Liz en jättevacker mohairstola hon fått från Estland. Hon undrade om jag kunde klura ut hur den var stickad.
Stickningen är något enformig med många lyfta maskor vilket gör att sjalen växer långsamt, men den kommer att bli vacker efter tvätt och blockning…frågan är bara NÄR.
För nästan exakt 2 år sedan stickade jag en CandleFlame till min svärmor. Stickade i ett härligt mjukt ullgarn som inte finns att få tag på längre (tror att det hette Lanita) och på tjocka stickor (6mm?). Modell är äldsta dottern.
Nu har jag sett flera fina sjalar med samma mönster stickade i Östergötlands päsull så när jag hittade en kon av detta garn hemma, fast av en grövre kvalité än den som finns nu, var det bara att söka rätt på mönstret och sätta igång. Jag hade bara stickat en rapport när jag insåg att jag faktiskt kunde mönstret utantill. Det kändes nästan läskigt, måste ha legat lagrat i någon vindling i hjärnan sedan sist. Stickar sjalen på stickor 4½ vilket blir något lösare än jag brukar sticka men det blir mumsigt.
Min silkessjal är klar och den är ljuvlig att bära mot bara axlar. Slätstickad från sida till sida med mönsterränder i hål och grått (stickor 3mm). Lite frans för ovanlighetens skull. Sjalen väger totalt 120g.
Minst ett sjalprojekt måste man ju ha på gång. Det mest pågående just nu är en sjal i naturvitt och grått mullbärssilke. Då garnet är så härligt i sig är sjalen enkelt slätstickad med ränder i grått eller hål.
