Vi har träffats igen för att få ordning på våra migränsjalar (Radiant aura designades med inspiration av migränauror).
Tror att vi kommit på ett sätt att öka mer i sidan och mindre i sjalen och därmed få en rakare överkant, får se hur det går. Visst matchar min sjal, som ligger underst, kompisens matta bra 🙂
Formen på min Radiant aura ogillas, överkanten blir för kort, svängd och stram för min smak.
Sjalen är upprepad, IGEN, men jag ger mig inte, tänker mej på ett försök att konstruera om detta komplicerade spektakel.
Häromkvällen träffade jag en av mina stickkompisar.
På agendan stod fika, stickprat och Radiant Aura.
Så mycket prat blev det inte, sjalstarten kvävde ALLA försök till småprat. Så här gick det med mitt första försök att starta projektet,
sedan gick det lite bättre.
Började om igen,
men nu känns det nog bra, eller?
Det känns nästan magiskt,
att en hög smånystan kan bli en så härlig sjal, snacka om det perfekta restgarnsprojektet.
Dessutom är ju prickar alltid rätt.
Det har tagit lite tid, men jag har ju stickat en del annat under tiden.
Nu får den följa med till Fårfest i Kil där jag passande skall lära ut hur man stickar prickmönstret.
