Förvirrat stickande

Sover man (nästan i alla fall) i ett garnfärgeri och garnshop går det inte att åka hem tomhänt.

Får man dessutom testa en elektrisk nystmaskin är ju lyckan fullständig (och garnet redo).

Började provsticka en Echo Flower Shawl, men såg nästan direkt att mönstret påminde av en av sjalarna som jag sett hos Triinu, hon har däremot (om jag minns rätt) gjort om mönstret så att bara blommorna är kvar. Började ostrukturerat provsticka på bussen hem, men fick inte till det riktigt.

Fortsatte hemma i samma ostrukturerade form (utan rita mönstret innan – rekommenderas verkligen inte) fast i vitt garn då sjalen i min hjärna ser ut som en vitsippsäng…vilken tur att vi har träff i spetsinspirationen ikväll igen.

Har börjat provsticka My Heaven sjal i det vackra röda garnet istället men blir förvirrad av beskrivningen då de aviga varven i diagrammet visas som man stickar inte som de ser ut från rätsidan (vilket jag är van vid). Tycker också att det finns viss ”förbättringspotential” på kanten, men jag har ju inte riktigt kommit igång än.

Stor och vacker

blev min Juneberry.

Nästan precis 3 hg Manos silkblend gick det åt.

Det är inte lätt att göra en vacker sjal rättvisa när man skall fotograferas iklädd stora dunjackan och termobrallor i 17 minusgrader (fotografierna togs för någon vecka sedan).

Sjalen kommer att vara mer användbar till lite lättare jacka.

Försökte drapera sjalen över en buske, blev lite spännande. Det känns nästan som om sjalen har ett eget liv….

Color affection

För många år sedan reaköpte jag ett antal härvor Nokamgarn varav flera i ganska fula färger. Kunde inte bara motstå då garnet är fantastiskt och har utgått. En härva var tråkturkos och en platt klarblå.

I somras färgade jag dem tillsammans och tanken vare en randig sjal, men jag kom av någon anledning aldrig igång, härvorna har bara legat överst i UFOkorgen (inte ens nystade).

Nu skall de bli en Color affection.

Nu är julen slut

och Merry är färdigstickad,

och blockad.

Det finns de som tycker att jag är en galen provlappstickare, men ännu värre är jag när det gäller blockning av sjalar.

Hur jobbigt jag än tycker att det är att krypa runt på alla fyra och spänna ut sjalen, tycker jag att det är så häftigt att se maskorna räta ut sig och bilda ett vackert spetsmönster.

mina verktyg är skumgummimadrass, blckningswire och t-pins. Hur noga jag än är med att blocka, lika slarvig är jag med hur jag gör det, mäter inte det minsta utan litar på ögonmåttet, det finns måtta på petigheten.

Dottern blev väldigt förtjust i sjalen, eller i alla fall garnet som hon kallar ”Twilight sparkle” (det är ett garn med silvertrådar som spruttar runt), så hon tog raskt hand om den.