Gårdagen gick i ullens tecken.
Det ullades hela dagen, jag hängde mest i Sticka!s hörna med min sidekick och mina stickningar. 
Allan Waller – jag kan lyssna på honom hur många gånger som helst, alltid lika intressant och lärorikt!
Mariannes finna stickade alster, inspirerade av Tullgarn och bårder på vävda förkläden.
Vackert handspunnet garn.
I två dagar har hela klassen varit i Slöjdrummet
och tämjt ull tillsammans med Stina och Charlotte.
Vi började att karda för hand
och spinna på slända (alla tekniker tillåtna).
Några tåtar garn blev det,
av olika slag.
Nöjd!
Spinnrock är mer min melodi,
så dag två fick min sidekick följa med och hälsa på de stora grabbarna och tjejerna.
Sedan tesades ullen för att bli attackerad med kardmaskin.
Tvinning kräver specialarbetsställning, tydligen.
Resultatet blev ganska OK.
Har man inte e-spinnare funkar Stina-spinnare utomordentligt.
Att jag har tillbringat en härlig långhelg på Grötö där det årliga evenemanget Stickfest i Väst gått av stapeln är ingen hemlighet för den som följer mej på instagram och facebook. I år var det obligatoriskt med ”åkband”.
Teamet (var inte det lättaste att få på bild) har slitit väl för att få oss att må bra och personalen på Västerhav har lagat god mat. Tackar & bockar!
Vi har hängt, stickat, shoppat garn och pratat långt in på natten.
Jag har verkligen njutit av att möta gamla vänner igen och att möta nya.
Efter ett par timmars spinn&tvinnkurs med Kristin
hade jag presterat ett litet nystan färdigtvinnat garn på min helt nyinköpta lilla turk. Har detta återväckt min spinnmojo måntro?
Närå, det är inte så att jag lärt mig mer om spinnandet eller spunnit särskilt mycket senaste tiden, snarare tvärt om. Jag har upptäckt att jag kan spinna utan att använda mitt triggerfinger (det kan vila ändå)!
Igår kom det nämligen ull från en Solängel som också deltar i ett fiberbyte jag råkade gå med i. Det är vacker gotlandsull som hon färgat och kardat med lite tencel (mintchokladkolan ligger i frysen och väntar på att det skall bli dags för lördagsgodis). Fick rådet att vara lätt på handen, var bara tvungen att tömma spinnrocken för att testa, och de långa vackra ullfibrerna bara flöt in i den:-). Tencelfibrerna verkade inte riktigt vilja vara med, de separerade ut sej själva, men jag tvingade in dem. Det var väl min motvilja mot ickenaturfibrer som skrämde upp dem (vet att tencel är träfiber). Nu skall jag bara spinna resten och tvinna. Det senare tycker jag tyvärr är ganska tråkigt, men det är kanske som montering när man stickar och betyder att jag bara har mer att lära i ämnet….
arrangerades av Sörmlands Stickakademi.
Tänk att ha så otrolig ullkunskap, var helt betagen.
Symaskinen behöver man inte alls använda till att sy med…det funkar lika bra att använda den till att spinna med,
likaså spolmaskinen
och borrmaskinen
och till och med lattevispen (om man har en tång att klippa av själva vispen med).
Titta vilken härlig samling olika sländor (Ann-Marie von Stockenströms).
En av deltagarna är med i samma fiberklubb som jag, men hon har hunnit spinna av fibrerna. Kul att se hur det blev och det skall bli ännu roligare att jämföra med mina när de blir spumma.
