Stickretreat på Stora Karlsö

Utsikt över Lilla Karlsö

Den som följer mej på Instagram har säkert inte missat att jag tillbringat en underbar helg på Stora Karlsö med Erika Åberg som ciceron.

Stora Karlsö är verkligen en ö med grandios natur, som stadsmänniska har jag varit helt betagen och mina fjuttiga bilder visar verkligen långt ifrån sanningen, man måste bara åka dit, igen dessutom.

Vi har sett, och hört, massor av fåglar, jag blev mest betagen av tordmularna (inte speciellt förvånande då jag bara älskar lunnefåglar). Kanske blir det en fågelskådarkurs nästa gång, vem trodde att jag skulle tänka nåt sådant?

Orkidéerna hade precis börjat blomma och de blev fler och fler för varje gång man gick förbi samma ställe, en orkidevandring på ön eller Gotland står högt på listan.

Erika berättade hur hon jobbar med färg och helgens mål blev för mej vara att kliva ur bekvämlighetszonen och öppna min akvarellåda (som blev kvar hemma), kanske inte för att måla utan för att leta färger och inspiration från det jag ser och passerar. Har tagit massor av bilder av både natur och annat på ön och utmanar mej själv att framöver försöka skapa en akvarell/skiss/ritstund varje dag, vi får se vart det leder. Steg 1 är att packa upp färgerna i akvarellådan jag köpte för massor av år sedan.

Annars har jag nog inte stickat så lite på en helg på länge, påbörjade i alla fall redan hemma en projektväska (med inspiration från Carina Olssons bok) som på något sätt kommer att inspireras av helgen. Golvet i köket på fyren, där vi bodde, var som en händelse rutigt.

Inspirerande boksläpp

Igår var jag på ett inspirerande boksläpp. Det var Carina Olsson som berättade om sin bok om Fair-Isle stickning.

Det var så inspirerande att höra hur hon fotograferar, med bildernas hjälp väljer färger och sedan stickar inspirerad av de shetländska mönstren och modellerna.

Det var så kul att få se modellerna från böckerna i verkligheten,

och framförallt bilder och färgkartor. Visst är bilderna i boken bra, men inget går upp mot verkligheten.

Jag blev så inspirerad av den bild av stenstranden i Visby som Carina tagit och den färgkarta hon skapat därav. Det intressanta är, tycker jag, är att när man tittar på bilden och det stickade är det inte lika lätt att se färginspirationen, men det beror säkert på vilka färger som sedan får dominera i stickprojektet.

Med Karins (vi var i hennes lokaler) hjälp plockade jag ihop liknande färger i Jamieson of Shetlands Spindrift och det skall bli så spännande att sticka i dem och se hur det blir. Kolla in namnet på den mörka färgen!
Att Carina har stickat i Jamieson & Smiths 2 ply beror på att de har färre färger (ungefär 90 medan Spindrift har över 200) och det var vad som fick plats i väskan när hon åkte runt på Gotland och fotograferade och gjorde färgkartor. De båda garnerna har i princip samma grovlek, de går att kombinera och har lite olika färger även om del är lika.

Jag planerar först och främst att sticka vantar, planen är faktiskt fingervantar. Jag provade Carinas vantar som egentligen inte har tumkil, men de satt mycket bra på handen ändå och det är ju kul att testa nytt.

Inspirerande boksläpp

I söndags var det boksläpp för Erika Åbergs senaste bok (böcker) Stickat till vardags (+projektboken Mina stickade projekt) på Svensk hemslöjd.
Bokpratet filmades av Katarina som satt framför mej i sin fina tröja (från en av Erikas tidigare böcker) och lades ut på instagram.
Det var ett mycket inspirerande prat där Frida Arnqvist Engström (Kurbits) intervjuade Erika om boken och hennes skapande.
Jag är mycket sugen på att sticka Austasjöen (har ”rätt” garn hemma, i alla fall till mönstret, men i helt andra färger) och Erika visade hur hon i projektboken ritat upp olika färgställningar. Jag tänker/stickar ju mina prover och är så dålig på att dokumentera…skulle behöva använda en sådan bok men vet att det aldrig skulle bli något skrivet i den…i ett annat liv så.
Det var kul att se plaggen i verkligheten,och som stickboksnörd är det alltid kul med en signerad bok.

Slipsfabriken

I lördags var det vernissage för slipsfabriken på Almgrens sidenväveri.
Katarina Evans och Katarina Brieditis har fått en donation företagsslipsar som de kompletterat med slipsar från second hand som de nu förädlar på det mest fantastiska sättet.
Det bästa av allt är att arbetet fortsätter, de fortsätter att arbeta med slipsarna i utställningen hela oktober. Jag kommer att se till att jag kommer dit igen för att se vad som hänt, är så nyfiken.
Det blir en matta, mer vet jag inte.
Att slipsar har ett innehåll hade jag inte koll på, men detta är vad man hittar när man dissekerar en slips och adderar en dos fingerfärdighet.
Flugknuten slips (knuten har säkert ett helt annat namn i verkligheten) är inte helt fel, skall kanske göra en djupdykning i mannens samling.
Det finns massor av olika slipsknutar att välja på.      Förstorade slipsmönster på papper är inte fel det heller.

Resan till Peru

Jag har varit på en helt fantastisk resa till Peru. Mycket inspiration och många intryck har jag med mej hem och det kommer att ta lång tid att sortera både dem och bilder, här kommer ett litet sammandrag:
Vi började i Lima, en stad som inte riktigt fångade mitt hjärta även om taken i San Franciskokyrkan var vackra, lika så klostret (där man inte fick fotografera).
På ett museum såg vi både Paracastextilier och detta textilfragment med nästan 400 trådar per tum!
Höjdpunkten på resan var givetvis att besöka Machu Piccu, något jag drömt om sedan jag läste om Inka när jag var barn. Förvånas över vilket intryck de gjort trots att deras tid vid makten enbart blev 90 år innan spanjorerna kom.
I Cusco besökte vi det fantastiska Maximo Laura-museet, jag saknar ord…vilka färger och mönster! Tänk att som levande person vara ett av UNESCOs livsarv.
Vi var på Taquile, ön i Titicaca där männen stickar, att den unga stickaren är ogift syns på att halva mössan är vit.
Kvinnorna väver och spinner.
Jag tog givetvis chansen att prova att sticka, inte helt lätt då tekniken att ha garnet om nacken och sticka med avigsidan mot sej är ovan, stickorna supertunna (och har en krok i ena ändan, vilket säkert underlättar när man är van vid det) och stickfastheten ungefär 80 maskor/10 centimeter (eller mer). Jag kände mej som en nybörjare.Kvinnorna tyckte mitt stickande var konstigt, både teknik och att jag som kvinna stickar.
Vi besökte hantverkskollektiv där kvinnorna spinner, växtfärgar och väver för sin inkomst.
Vi besökte den magiskt vackra Colcadalen där vi förutom utsikten
tittade på Kondorer, bättre bilder finns på käre makens blogg.
Även om vävningen verkar vara den största textiltraditionen i Peru fanns det en del historiskt stickat i de samlingar vi besökte,
jag fastnade helt för tekniken med muscher i avvikande färg som i modern (och syntetisk) tappning kunde se ut såhär.
Utmed vägen såg vi alpackor,
Vikunjor
och försäljning av textilier i varierande material och kvalitet.
I Arequipa besökte vi ett gigantiskt spinneri där fotografering endast var tillåten i ullsorteringen, det var givetvis alpackaull som sorterades.
Souvenirer hade jag givetvis med hem, garn som skall bli klänningstyg, böcker, band, färdigstickade mössor, växtfärgat garn…och massor av härliga minnen.