Visst gissade jag att det skulle vara svårare att brodera på svart, men inte så mycket svårare.
Trodde att det var korsstygn vi skulle brodera, men icke, det var twistsöm. Men snyggt blir det!
Visst gissade jag att det skulle vara svårare att brodera på svart, men inte så mycket svårare.
Trodde att det var korsstygn vi skulle brodera, men icke, det var twistsöm. Men snyggt blir det!
Kursen om växtfärgning gick jag inte heller, TYVÄRR!
Tur att jag ändå fick möjlighet att träffa charmiga och engagerade Guðrún Bjarnadóttir och hennes fantastiska garner.
Med hade hon även isländska färgväxter och kastruller.
Bente är inte Isländska, inte heller lätt att fotografera (har ett helt gäng suddiga bilder).
Trevlig var hennes kurs Overspringshandlinger (kursen om det som inte passar in på andra ställen, lite smått och gott mao).
Testade att plocka upp och sticka på det stickade (istället för att sticka och sy fast), att det blev en vulkan var dock inte planerat, måste ha berott på platsen vi var på.
Lite fina kanter och annat blev det också.
Ett sticksymposium är främst alla fantastiska möten med kära stickerskor…både nya och gamla vänner som jag hoppas få se igen nästa år *vinkar*.
Det är givetvis även föreläsningar, kurser och sightseeing i det land man befinner sig…allt med utgångspunkt i hantverk, ull och stickning. Måste jag säga att det är fantastiskt?
Det som är lättast att beskriva (och komma ihåg att fotografera) är kurserna. Den första jag gick handlade om att jobba med den isländska ullen, plötulopin för att tona och uppnå vackra effekter.
Vår lärare, Margrét Linda Gunnlaugsdóttir, har gjort massor av fina designer där hon använt tekniken, otroligt inspirerande och effekten blev givetvis att ett antal ”kakor” plötulopi fick följa med hem, men jag har ännu inte valt modell:-).
Det skall bli spännande att sticka på Isländska.
Mitt uppnystade garn skall bli en mössa.