Nordiskt sticksymposium 2024, stickning

Jag gick även några stickkurser på sticksymposiet, som verkligen inte bara handlar om stickning, det är mer hantverk i ett bredare perspektiv.

Jag gick en kurs i att sticka intarsia runt med stickdesignern Anna Johanna.

Hon serverade oss många sätt att sticka intarsia runt, hon ritade mer på tavlan än hon visade praktiskt.

Jag gillar att sticka intarsia och har stickat tekniken runt tidigare men hittade 2 nya sätt som jag testade på mina förberedda sockfötter. Jag stickade på ett sätt på det ena sockskaftet och ett annat på det andra, riktigt kul och bra blev det. Bara att fästa trådarna så är sockorna klara.

Jag gick även en kurs i invisible stranding/ladderback jaquard (tror inte tekniken har något namn på svenska) för kära Jojo aka The knitting barber (som tyvärr inte fastnade på bild). Jag hade påbörjat ett par Dragfjärdsvantar (en traditionell vante från Kimitoön (där symposiet gick av stapeln) där mönstret med fördel kan stickas med tekniken (om man inte vill binda flotteringarna på vanligt sätt). Jag visste att jag skulle gå denna kurs så jag hade bara förberett vantskaften. Jag kom bara en liten bit på 1:a vanten. Detta är en teknik som kräver lugn och ro och fokus, i alla fall när man skall komma in i den (det blev mycket stickande fram och tillbaka).

Planen var att båda vantarna skulle bli klara och visas upp tillsammans med alla andras (som i de flesta fall stickats före symposiet). Jag och några till stod där med våra halva vantar.

Här är några fina exempel på färdigstickade vantar.

Jag gick även en kurs i tuftning (här var kameran inte alls i farten) missade tyvärr även att fotografera mina kurskompisars alster när de var utställda. Jag trodde nog att vi skulle få testa en maskinell tuftningspistol men här var det en handkörd punchneedle som gällde. Vi hade en rund ram, men jag planerar att sy på ett tyg så att jag kan sätta in arbetet i min fyrkantiga broderiram…någon gång…när jag får tid. Sedan kan det bli en liten förvaringsväska eller något. Riktigt roligt att göra även om jag inte riktigt vet vad jag skall använda resultatet till.

Förutom mina kursalster,

följde givetvis en del garn med hem. Överst garn från Brusaby (ull från fåren på lantbrukskolan där symposiet gick av stapeln, fåren är en av 3 finska lantraser; Kajanalands grå, Kainuuharmas), lite härligt Elsa rescue i cerise även det finsk ull, supertunt indigofärgat garn från Aurinkokehrä, Loketto z-tvinnat garn (springer man på ett nytt z-tvinnat garn måste det ju testas) från det lilla spinneriet Saimas och en handgjord fyrkantig nystpinne.

Nordiskt sticksymposium 2024, näver

Jag gick två ½-dagskurser i att jobba med näver, båda med Minna Mollgren, @kirjosarvi på instagram. När hon jobbar i näver gör hon gärna miniatyrer och smycken.

Det första man gör är att rengöra nävern, gärna utomhus då det skräpar en hel del.

På den 1:a kursen skar eller klippte vi små små bitar, 5 * 50 mm (4 till varje markör).

Dessa flätade vi ihop till små stickmarkörer som fick fästen av ståltråd (som vi själva fick vrida till) att hänga på en vanlig päronformad säkerhetsnål, de blev verkligen söta. Det var verkligen både pilligt och roligt.

Jag hängde markörerna på min namnskylt och där fick de hänga hela veckan.

På den andra kursen flätade vi stickskydd (här var remsorna hela 12 mm breda). Att fläta dessa små stickskydd var en klar utmaning, jag tror att alla moment man gör när man flätar en korg var med, bara så mycket pilligare, men jag fick stolt ihop 2 stycken (hade en klar fördel av att ha gått stickmarkörskursen och min envishet).

Nordiskt sticksymposium 2024, pälskant

Jag har tillbringat en underbar vecka på Nordiskt sticksymposium 2024 i Kimito (uttalas chimito), Finland. På ett sticksymposium (läs mer på Gavstriks hemsida) har man möjlighet att delta i kurser, föredrag och utflykter och framför allt möter man många trevliga stickare. Jag hade kameran med hela tiden men var lite dålig på att använda den förutom på några av kurserna, fler bilder går att hitta på instagram, kika på tex #nsskimito2024.

Den första kursen jag var med på leddes av den inspirerande Lee Esselström som under många år var med i programmet Strömsö och som designat den omtalade Strömsötröjan.

Ämnet för kursen var att göra ”pälskant” utan att använda skinn, tänk snällfäll eller veganfäll.

Jag hade förberett ett par muddar hemma där jag stickade in ospunnet garn på samma sätt som när man gör vattenbärarvantar fast här vände man öglorna utåt.

Man kunde också med hjälp av filtnål filta fast ullockar på en ullplatta eller på stickat.

Jag gjorde ett armband med ullockar från Lees egna får. Knappen (som jag ännu inte sytt på) gjorde min stickkompis på en annan av kurserna (den kursen gick inte jag).

Förberedelser

Jag skall åka på årets nordiska sticksymposium! Äntligen ett sticksymposium för mej, det var verkligen länge sedan sen sist.

Årets nordiska sticksymposium går av stapeln i Finland, närmare bestämt i Kimito som ligger söder om Åbo. Arrangörerna föreslår att vi skall sticka oss ett par Dragfjärdsvantar där handens mönster kan stickas med ”Invisible stranding”, en teknik som jag endast testat men inte fallit för. En av kurserna jag skall gå på symposiet är i just den tekniken så jag har förberett mej genom att sticka mudden på mina vantar för att sticka resten på kursen.

Nordiskt sticksymposium 2018, Heimtali museum och Walk & Knit

Vi fick också besöka Anu Rauds Heimtali museum
för att se ännu mer fantastiska textilier.
Ännu fler fantastiska vantar.
Anu berättade mer än gärna om sina samlingar och det hon skapat.
Efter dessa dagars fantastiska färgprakt föll jag totalt för denna lilla vante översållad av lagningar. Det visade sig att det var Anu Rauds trädgårdsvante, älskad och lagad.
Vi fick besöka Anu Rauds hem/studio och jag blev verkligen förvånad när jag såg den enkla gobelängvävstolen där hon väver sina fantastiska vävar.
Vi avslutade dagen med att delta i Knitting olympics games Walk & Knit.
Vårt lag vann inte, men jag är övertygad om att vår entusiasm och hejaramsa var bäst.